“Min son Andreas var ... December 8, 1989”

Receptet : “Den Fonduta”

Det var den 8 Dicembre 1989,  era notte quando nacque mio figlio…

Jag påminna om vad den amerikanske författaren Erma Bombeck…

Barn är som drakar,
bringa ditt liv att försöka få dem från marken.
Kör och kör med dem
att hålla dem båda andfådd ...
Eftersom drakar, de hamnar på marken ...
och du lappat och komfort, justera och undervisa.
Du ser dem stå upp mot vinden och lugna dem
som snart kommer de att lära sig att flyga.

Slutligen i luften:
det tar mer än strängen och du följde för att ge.
Och i varje meter av rep
som flyr från din hand
ditt hjärta är fyllt av glädje
och sorg tillsammans.

Dag efter dag
draken blir mer och mer
och du känner att det inte kommer att dröja länge
innan dess vackra varelse
bryta den tråd som förenar dig och sedan höjas,
som det borde vara, fri och ensam.

Då bara du vet
di avere assolto il tuo compito.

Så det borde vara ...

Sfogliando delle vecchie foto la mente è tornata in un lampo a quei ricordi, ormai ventitré anni fa… Quanta paura, föräldraskap inte förändra allt, ansvaret för livet för första gången. Jag var inte bruket av barn, vara ett enda barn jag var inte särskilt bekant.

Jag minns att, när jag såg honom för första gången hade en fruktansvärt långsträckt huvud. Kommer du ihåg de Simpsons?  Chiesi subito:  “Ma rimane così?"De förklarade för mig att det var en följd av de svårigheter som jag hade i barnsäng. Svullnaden försvann snabbt till skillnad från henne gråta ... eh att frignone! Grät hela tiden, och med den rösten! 🙁

Hans första ord "brumma", maskin ...

Faktum är passionen för motorer vi båda DNA. Emellertid, till skillnad från honom,  io ho i miei limiti! Ibland strypa! Det har fått ta med en dörr i rummet! För att inte nämna den tid som öppnar duschen jag fann mig själv framför ett däck! Mer än ett rum han bor i en workshop!

Men inte bara, eftersom att vara en passion för tekniska upplevelsen för alla! Du vet den excentriska uppfinnaren Emmett “Doc” Brown i Tillbaka till framtiden trilogin? Här, den… lika!!! 😉

Andrea è un po’ particolare, come me dicono. A volte orso e solitario, ma per lo più amabile e sensibile. Solo chi lo conosce bene lo sa.

Mi ricordo quando anni fa felice mi portò a casa da scuola la sua ricetta della fonduta. La provammo subito. La sto leggendo ora esattamente come me la scrisse lui:

La Fonduta di Andrea (dosi per una persona)

• 100 Artikel. di fontina DOP
• 3 cucchiai di latte
• 15 Artikel. di burro
• 1 uovo

Amalgamare tutti gli ingredienti e far cuocere a fuoco lento mescolando fino ad ottenere un composto omogeneo.

Oggi Andrea compie gli anni. La nostra vita negli ultimi tempi è cambiata, io spesso sono assente, ma di una cosa sono certa, come un aquilone, lui ormai ha imparato a volare.

Andrea