Ho conosciuto Laura Turri grazie a Uppladdad Louis. Mi affido sempre ai consigli delle persone che stimo nei miei percorsi di conoscenza. Percorsi che non mi fanno sbagliare strada, che mi conducono alla consapevolezza dei prodotti, ma soprattutto alla comprensione delle persone. Non si possono scindere le cose, una è connessa all’altra…

Con Laura, donna gentile e delicata, ho passato un pomeriggio passeggiando tra gli ulivi e i suggestivi scenari del lago di Garda. Lei una produttrice, una Donna dell’olio che mi ha raccontato dell’azienda familiare tramandata dal padre Giancarlo e dal nonno Mario. L 'Azienda Turri situata a Cavaion Veronese è tra i primi oleifici di Verona. Nasce nel 1951, e dagli anni ’80 è seguita da Laura con i fratelli Mario, Luisa e Giovanni.

Prima di passare la parola a Laura, voglio fare un piccolo ripasso su come un’oliva si trasforma in quel liquido denso e profumato che ci fa chiudere gli occhi, e che ci riporta a sapori antichi…

 Tutto inizia con la raccolta, possibilmente fatta a mano, per non rovinare ne il frutto ne la pianta… Dopo questa operazione le olive un volta controllate e lavate iniziano le fasi per la loro trasformazione.

• Con la 1’ fase della lavorazione, la frangitura, con molazze di granito o frangitori a martello si trasformano le olive in una pasta.

• Con la 2’ fase, la gramolazione, la pasta olearia viene rimescolata per una trentina di minuti circa.

• Infine con la 3’ fase, l’estrazione, si separa l’olio dall’acqua e dalle parti solide (sansa).

Finite queste tre operazioni si procede con l’imbottigliamento.

Ovviamente le cose sono molto più elaborate di come le ho descritte, ma vi lascio la curiosità di scoprirle andando a visitare direttamente un oleificio.

• Ho descritto in modo semplice le fasi che portano alla produzione dell’olio d’oliva. Nu, da produttrice, mi descrivi le caratteristiche distintive dell’olio Gardesano?

L’Olio del Garda è prodotto prevalentemente con la cultivar Casaliva varietà autoctona del lago di Garda. Poi ci sono altre varietà storiche come il Leccino, il Frantoio, il Rossanel, la Raza, il Moraiolo, Pendolino. Och 'det är känt för sin delikatess och dess lätt fruktig med mandelsmak märkbar efter bara några månader efter produktion.

• Quali consigli ti senti di dare al consumatore per una prima valutazione dell’olio all’acquisto?

Il mio consiglio è di essere curiosi, di assaggiare, di confrontare e di imparare gli abbinamenti dell’olio con le diverse pietanze. E’ così che pian piano si scopre un mondo nuovo di sapori. Perché non dimentichiamo che l’olio è come il vino, va abbinato con il giusto piatto. Ad esempio per una pietanza delicata come il pesce opterei per un olio del Garda, mentre valorizzerei una pasta e fagioli con un buon olio Toscano… Per chi è insicuro nell’acquisto consiglio di affidarsi agli oli Dop, sono un buon punto di partenza per imparare a conoscere ed abbinare l’olio di qualità nei diversi profumi e sapori.

• Laura, fai parte delle Donne dell’Olio, che cosa si prefigge questa associazione?

Da poche settimane la nuova Presidente è Gabriella Stansfield, produttrice Toscana nonché assaggiatrice. Con la Vice Presidente Francesca Pingi, valorizzerà l’associazione guidandola nella promozione della cultura e della conoscenza dell’arte olivicola e olearia. Indirizzerà in particolare il proprio impegno verso il mondo femminile, coinvolgendo attraverso varie azioni il mondo della produzione, della distribuzione, della comunicazione e del consumo. La finalità senza fini di lucro, è la promozione di una corretta immagine dell’olio d’oliva di qualità.

• Donne o Olio. Quanto incide la presenza femminile in questo settore?

Sono sempre più numerose le donne che operano in tutte le fasi del processo produttivo in tutti i settori del comparto: donne che operano negli oliveti, nei frantoi, nelle strutture di vendita, nei ristoranti, nelle mense, nelle pubbliche amministrazioni, e nelle associazioni. Sono ormai numerose le agronome, le ricercatrici, le studiose, le giornaliste e le assaggiatrici. Men, framför allt, sono tante, tantissime, centinaia di migliaia le donne che comprano l’olio, assai più numerose degli uomini.

Sono in prevalenza le donne che “usano” l’olio, e che preparando i pasti, determinano le abitudini alimentari di tutta la famiglia. Si potrebbe quasi sostenere che, da questo punto di vista, le donne rappresentino l’elemento chiave nel mondo dell’olio. E’ “vitale” quindi per questo che operino nel modo migliore, approfondendo le loro conoscenze per diventare operatori “virtuosi” e consumatori consapevoli ed informati.

• Da vicepresidente del Consorzio dell’olio Garda Dop, hai visto nascere il progetto Oligar. Di cosa si tratta?

Come consorzio ci eravamo resi conto che per vendere l’olio del Garda in nuovi mercati – ma non solo in quelli – era necessario migliorare la conoscenza del prodotto. Il progetto mirava ad ottenere ulteriori informazioni sulla qualità misurando i quantitativi di pirofeofitine e alchilsteri. Lo scopo era verificare l’assenza di contaminanti “nuovi” quali gli ftalati,  per applicare agli oli del Garda il metodo degli isotopi stabili, in grado di identificare la provenienza territoriale di un alimento in maniera certa. I risultati ottenuti, per i primi due aspetti, sono stati tranquillizzanti. Per il terzo è stato addirittura possibile dimostrare che, applicando quel metodo, si può distinguere la provenienza di oli prodotti nelle sottozone del Garda.

• Olio extravergine d’oliva come alimento. Hai suggerimenti per l’uso?

Suggerisco di andare a visitare il sito del Consorzio Garda Dop. Qui si possono trovare interessanti e accattivanti ricette dove l’olio del Garda viene utilizzato per valorizzare piatti diversi.

• L’olio d’oliva è usato nella cosmesi fin dall’antichità. Hai qualche consiglio?

Siamo in inverno e i nostri capelli a volte sono spenti e opachi. Suggerisco di provare un trattamento completo all’olio di oliva: “Amalgamare bene sette cucchiai d’olio extra vergine d’oliva con il succo di un limone. Con il composto così ottenuto massaggiare sia il cuoio capelluto che i capelli, låt verka i ungefär en halvtimme. Slutligen Avsluta behandling med ett milt schampo. Se är att tro!

Stäng inte undan den här gången… inte låtsas att det inte finns.

Det kan hända plötsligt, från dag till dag. Det kan ske i etapper, obevekliga. Faktum är att du kan sluta med ingenting, och när det händer, è sempre troppi tardi… Wainer Molteni

Dico spesso che è un attimo cadere… E’ successo a me, come a molti altri. Non dare per scontato ciò che abbiamo sembra li per li solo una bella frase, di significato certo, ma quando succede l’irreparabile, quando la vita ci mette in ginocchio, allora si che ne ponderiamo veramente il senso…

Il fallimento nel proprio percorso di vita è cosa facile. Può avvenire per la perdita del lavoro, per un amore finito, per una malattia… Un momento si è su, ed un attimo dopo si è giù… Ed è proprio li, quando si oltrepassa la soglia, che si guarda la vita con occhi diversi. Se dopo quel momento troviamo la forza di rialzarci, tutto cambia, perché da quel momento, saremo cambiati noi…

Ho conosciuto Wainer qualche sera fa durante una cena dal caro amico e chef Simone Toninato. Era li per la presentazione del suo libro, Io sono Nessuno, la storia di un clochard alla riscossa. Durante la serata oltre a raccontare il suo percorso di vita si è degustato l’olio d’oliva prodotto dalla Fattoria dei Clochard alla Riscossa, la prima fattoria gestita da dodici senzatetto di Milano e Pistoia.

Wainer Molteni è cresciuto con i nonni a Mombello di Limbiate, nella campagna brianzola. Un’infanzia tutto sommato tranquilla, tra la dolcezza di nonna Bambina, och, citando le parole di Wainer, la saggezza contadina di nonno Emilio, tipica di chi conosce il peso delle parole e dei silenzi, e sa come gira la vita.

La passione per la musica lo portò a diventare un dj di successo degli anni ottanta. Veniva chiamato nelle maggiori discoteche di Firenze, Bologna, Rom, Milano, Londra, Parigi. La vita continuava… i nonni uno dopo l’altro se ne andarono. Mantenendosi con la musica si laureò in sociologia portando avanti un’altra sua passione, la criminologia. Capire le menti criminali, gli oscuri meccanismi delle loro azioni lo avevano affascinato sin da bambino.

Fu in quegli anni di corsa tra musica e studio, att Wainer scoprì il piacere del cibo. Una sera dovendo suonare a Milano volle fermarsi a Cesano Maderno. Erano anni che non passava di li… Rivide la Villa Borromeo nella nuova veste, dopo i restauri. Era diventata un hotel con un ristorante annesso, Il Fauno. Fu quella sera a cena che conobbe lo chef Simone Toninato.

Dopo aver superato un bando di concorso ebbe l’opportunità di frequentare un master in criminologia. Passò tre anni nel Centro di addestramento alle scienze forensi dell’FBI di Quantico in Virginia. Li visitò il braccio della morte di Antsville in Texas, e percorse il miglio verde, il corridoio che collega le celle al luogo dell’esecuzione. Li si percepiva la paura e la disperazione… Finiti i tre anni gli si prospettò la possibilità di tornare in Italia con un’offerta di lavoro che accettò. Avrebbe ricoperto il ruolo di direttore del personale di una catena di supermercati. Tutto andò bene, fino al giorno in cui la società dichiarò bancarotta fraudolenta.

Improvvisamente era senza lavoro, ma era tranquillo, perché avendo un curriculum di tutto rispetto non credeva di aver problemi nella ricerca di una nuova occupazione. Non fu così. I colloqui non andavano a buon fine, dicevano che era troppo qualificato. Il tempo passava e i soldi finirono. Arrivò lo sfratto e in men che non si dica si trovò a conoscere la realtà dell’assistenzialismo. Era diventato un clochard… Seduto su un cartone osservava un mondo di gente invisibile, di persone con le quali i passanti evitavano di incrociare lo sguardo per vergogna, per pena, per indifferenza… Imparò a chiedere l’elemosina, conobbe il freddo, quello più rigido, che addormenta…  Ma trovò anche tanti amici, e tanta solidarietà…

Tante le lotte, le occupazioni, gli arresti… ben quaranta. Fino alla consegna di un piccolo appartamento e l’incarico di consulente dell’amministrazione milanese per il reintegro dei senza fissa dimora. A Milano non mancano le strutture d’accoglienza sia pur con le loro pecche, ma non è quello il problema. La questione importante è che non si parla di recupero, di reinserimento… Come dice Wainer, è fondamentale dare una possibilità a coloro che hanno voglia di riscatto per uscire dalla situazione in cui si trovano. Erano circa 6000 le persone per strada l’anno scorso, oggi sono 13.000… Ci saranno ancora morti per il freddo…

Wainer sta portando avanti tanti progetti… A Pontremoli avendo avuto un lascito, vorrebbe creare un centro di recupero per chi è affetto da dipendenze. A Zeme Lomellina, vicino a Pavia, disponendo di una vecchia cascina vorrebbe creare un centro dove i pensionati insegnano gli antichi mestieri ai senzacasa. Per non parlare della fattoria già avviata gestita da dodici clochard a Serravalle: settantamila metri di terreno in cui sono coltivate duecentocinquanta piante da frutto, cinquecento ulivi, un allevamento di galline, conigli e una coppia di asini. Quest’anno per la prima volta si è prodotto l’olio d’oliva. Li serve tutto, dal coraggio al sostegno nella formazione agricola ed enogastronomica. Qualsiasi aiuto è benvenuto, affinché questi progetti si concretizzino.

A fine cena ho chiesto a Wainer se credeva nel destino. Per quanto mi riguarda ormai la mia vita e dominata dai venti della conoscenza.  Mi ci cullo, a volte sono buoni, e a volte sono cattivi, io mi limito solo a muovere un po’ il timone mentre guardo l’orizzonte…

Non so se fosse scritto o è stato un caso, fatto sta che è successo. Dario dice che è il karma, che tutto torna. Che puoi fare, disfare, essere ricco, dålig, ma ciò che conta è che tu compia il tuo percorso. Che ci sono mille strade, mille incroci.

L’importante è non fermarsi. Il cosa, il perché, vengono dopo…

      da “Io sono nessuno” di Wainer Molteni

Receptet : “Den Fonduta”

Det var den 8 Dicembre 1989,  era notte quando nacque mio figlio…

Jag påminna om vad den amerikanske författaren Erma Bombeck…

Barn är som drakar,
bringa ditt liv att försöka få dem från marken.
Kör och kör med dem
att hålla dem båda andfådd ...
Eftersom drakar, de hamnar på marken ...
och du lappat och komfort, justera och undervisa.
Du ser dem stå upp mot vinden och lugna dem
som snart kommer de att lära sig att flyga.

Slutligen i luften:
det tar mer än strängen och du följde för att ge.
Och i varje meter av rep
som flyr från din hand
ditt hjärta är fyllt av glädje
och sorg tillsammans.

Dag efter dag
draken blir mer och mer
och du känner att det inte kommer att dröja länge
innan dess vackra varelse
bryta den tråd som förenar dig och sedan höjas,
som det borde vara, fri och ensam.

Då bara du vet
di avere assolto il tuo compito.

Så det borde vara ...

Sfogliando delle vecchie foto la mente è tornata in un lampo a quei ricordi, ormai ventitré anni fa… Quanta paura, föräldraskap inte förändra allt, ansvaret för livet för första gången. Jag var inte bruket av barn, vara ett enda barn jag var inte särskilt bekant.

Jag minns att, när jag såg honom för första gången hade en fruktansvärt långsträckt huvud. Kommer du ihåg de Simpsons?  Chiesi subito:  “Ma rimane così?"De förklarade för mig att det var en följd av de svårigheter som jag hade i barnsäng. Svullnaden försvann snabbt till skillnad från henne gråta ... eh att frignone! Grät hela tiden, och med den rösten! 🙁

Hans första ord "brumma", maskin ...

Faktum är passionen för motorer vi båda DNA. Emellertid, till skillnad från honom,  io ho i miei limiti! Ibland strypa! Det har fått ta med en dörr i rummet! För att inte nämna den tid som öppnar duschen jag fann mig själv framför ett däck! Mer än ett rum han bor i en workshop!

Men inte bara, eftersom att vara en passion för tekniska upplevelsen för alla! Du vet den excentriska uppfinnaren Emmett “Doc” Brown i Tillbaka till framtiden trilogin? Här, den… lika!!! 😉

Andrea è un po’ particolare, come me dicono. A volte orso e solitario, ma per lo più amabile e sensibile. Solo chi lo conosce bene lo sa.

Mi ricordo quando anni fa felice mi portò a casa da scuola la sua ricetta della fonduta. La provammo subito. La sto leggendo ora esattamente come me la scrisse lui:

La Fonduta di Andrea (dosi per una persona)

• 100 Artikel. di fontina DOP
• 3 cucchiai di latte
• 15 Artikel. di burro
• 1 uovo

Amalgamare tutti gli ingredienti e far cuocere a fuoco lento mescolando fino ad ottenere un composto omogeneo.

Oggi Andrea compie gli anni. La nostra vita negli ultimi tempi è cambiata, io spesso sono assente, ma di una cosa sono certa, come un aquilone, lui ormai ha imparato a volare.

Andrea

Cynthia Tosini och Marco Corti

Bland mina många passioner är också naturmedicin. Naturen ger oss mycket att bota oss, så från urminnes tider. Det är bara lite "lat missbrukar de enkla åtgärder. Levande naturligt, med rytmer Moder Natur, med dess hjälp, uppenbarligen bara denna hektiska liv tillåter det. Vi måste bli forskare i vårt välbefinnande, tillfredsställelse och resultat, förvåna oss!

Denna premiss så att du vet hur min "berömda antenn" stod, när en dag den Kinesiologist Marco Corti Jag talade om att använda ett ris som kallas terapeutisk. A-ris som fylls på sin dyrbara ädelsten rik på vitaminer och näringsämnen som normalt kastas av alla. Marco har testats med positiva resultat genom att dieter i kritiskt sjuka patienter som vi beskriver nedan.

En process patenterad av uppfinnaren Piero Rondolino, arkitekt svampar, men framför allt, beslutsam man i strävan efter kvalitet. Jag träffade honom för några dagar sedan i Livorno Ferraris (VC), i Tenuta Colom, högkvarter produktionen av sin Akvarell jeweled ris.

Jag kom på en lördag morgon av Piero efter att ha kallat honom ett par gånger i telefon sedan, som vanligt, förlorade som jag vandrade bland risfält. Väl framme på sin destination ingång mellan två torn och en lång smal väg ledde mig till honom. Mellan leenden och presentationer vi kommenterade den historiska skönheten i platsen. I själva verket är den Colom gård belägen på en gammal romersk väg, Strada liburnasca, Casale Monferrato som leder till Ivrea. Från 1500 Här började odling av ris som har haft god kontinuitet genom tiderna.

Cesare Rondolino, far Piero, köpte fastigheten 1935. Inte mycket har förändrats sedan dess. Byggnaderna, den antika jordbruksutrustning, sovsalen ogräsrensare har bevarats i tillståndet av att vara i tiden, för att möjliggöra byggandet av ett museum på temat civilisation ris. Från 2004 Tenuta Colom bygger undervisning vid University of Gastronomic Sciences (Bra).

Efter berättar lite "mig till Piero, efter att han förstod vad jag letade efter, Jag har börjat lyssna ...

Rondolino Piero föddes i Turin. I 1971 precis tagit examen i arkitektur, anser att investera energi i jorden är rätt väg. Så börjar hans äventyr med sin fars risodlare. För tjugo år arbetat, studier, och forskning, resulterade i en önskan att producera en kvalitet ris. Satsa på ekologiskt jordbruk, för den korta kedjan, för Carnaroli, helst i kombination med den italienska gastronomiska traditionen.

Så föddes 1992 risproduktion Akvarell, den "Gamla ris arbetade cool".  Den åldrande rå ris förvaras svalt i silorna mellan ett till sju år, gör stärkelsen i närvaro av syre till perfekt i tiden dess egenskaper genom att förbättra kvaliteten.

Under de kommande tjugo åren Piero inser att pärla som är skild från riset under bleknings, näringsrika, är ogrundad uppsägning. I 2009 patenterat en process genom vilken reintegrates samma som vitt ris genom att returnera värdefulla näringsämnen: proteiner, vitamine e Mineral. En Risgroddar som jag smakade positivt överraskad av angenäm smak av jordnötter. Akvarell idag är ett företag 140 acre familj där de samarbetar med Piero och hans hustru Maria, söner Rinaldo, Umberto e Anna.

Denna video kommer att förklara mer om historien om säden…

Och nu ett ord till kinesiolog Marco Corti med testet.

Jag testade riset med vattenfärg test av muskelsammandragning för verifiering av parametriserade Rices med hög näringskvalitet. Riset vattenfärg visat sig vara det bästa, och idag, tros av mig guldmyntfot referens för alla dieter.

Jag presenterade detta ris i kosten för människor med svåra tarmproblem, i fall av diabetes typ 1 och 2, i fall av patienter med gastrointestinala, i fall av svår fetma.

I samtliga fall kan dosen och produkten övervakades genom tester av muskelkontraktion. Vi har märkt en markant förbättring av patientens tillstånd. Ris är alltid administreras med matlagning låg temperatur i dess vatten (1 mått av ris och 3 av vatten), och med tillägg av extra virgin olivolja vid matlagning. Ämnena som behandlas har aldrig klagat på kontinuerlig administration för lunch och middag, eftersom produkten är mycket välsmakande resultat.

Riset användes också vattenfärg på idrottare från olika discipliner. De erhållna resultaten är mycket tillfredsställande. Testet gjordes på 10 idrottare omväxlande med Fullkornspasta durumvete. Vi har föreslagit att idrottare äter till 7 dagar, Fullkornspasta durumvete för lunch och middag, dosen enligt deras ideal; samma sak med vattenfärg på ris i en vecka.

Skillnaderna har hittats av de tävlande när de ätit ris vattenfärg:

• Minor sömnighet efter lunch
• Mindre igensättning mat med avföring mer regelbundna
• Mest energi i idrottsprestationer

Från kontrolltester fann vi att minskade doser av kosttillskott och nedläggningar. Inte för inte i de östeuropeiska länderna att använda ris är så utbredd ...

Marco Corti
chinesiologo.mc@libero.it

Det finns människor vars historieundervisning bör bli ett minne ... Exakt så, Det finns människor jag möter vars historia, men framför vars erfarenhet, Det ledde till sådana framgångar i sina egna produktioner att känna igen inte bara med utmärkelser, utan att avslöjas som en läxa för att säkerställa att den kunskap som vunnits under åren, komma till användning för framtida generationer. När mötet jag kan berätta om vem som ska ge kontinuitet åt arbetet, nästan kändes riskerar förlusten av så mycket erfarenhet genom åren.

Vad som slog mig särskilt i kunskapen om Gianfranco Comincioli, är bestämningen av mannen i att vilja göra det bästa ... Ett liv tillägnad strävan efter kvalitet och noggrannhet av produkten. Jag kände att lyssna på, hård och stolt, medveten om undervisningen av fadern, nämns ofta i vår långa pratstund på en söndag eftermiddag för en tid sedan.

Sitter vid ett gammalt träbord, Gianfranco berättade om sin forskning om användningen av "Erbamat, antika vita druvsorter nu hotade vinframställning och monteras till en annan infödd vinstockar, Trebbiano Valtenesi.

Gianfranco Comincioli

Han gick med sin familj på en arton, förälskade sig i denna vitt vin som heter senare Perli. En särskild vin, komplex och långlivad som han själv kallade det. Han ville göra en annan vit som Lugana vinet var redan stjärnan i det här området. Han följde i fotspåren av sin far som, år innan, om 1960, gjort ett vitt vin för sig själv och vänner tillverkade av hundraåriga vinstockar av Trebbiano Valtenesi, ett vin med stor kropp med väl 14 grader kallas "mjölken från sin farfar".

För tjugofem år följde bevis för vinframställning, fram till att n 2007 Gianfranco när han ville ändra inställningen. För fyra år nu, han experimenterar in mousserande vin i fäderneärvda, den mest naturliga metoden som använder endast druv socker.

Du ska veta att med 1552, från fjorton leder,  Comincioli familjen bor och följer verksamhet i samband med den del av Garda Puegnago. Vinproduktion började med Groppello, vin hemma i Valtenesi. Efter, från 1943, hade kontinuitet med flit för Giovanni Battista Comincioli som har lett företaget i 1966, till att uppnå erkännande av Asti MEDAGLIA doujin guld Guld. Från 1978 körning över till hans son Gianfranco, att, respekt för traditionen, gav impulser till forskning och experiment.

Men det slutar inte här, eftersom familjeföretaget är bundet Comincioli förutom skruven, också All'Olivo. Deras filosofi, citerar sina egna ord,  è che olja gör anläggningen och miljön. De led i produktionen är koncentrerad till den totala respekten för olivträdet och dess frukt, i syfte att öka den maximala tecknen, aromer, och smaker.

Extra jungfru Comincioli

Ledda av Gianfranco Jag kunde uppskatta resultaten av sin forskning och sina studier. Förverkligandet av en tekniskt avancerade kvarn, tillåts verka i frånvaro av kontakt med luft, förhindra oxidativ fenomen som påverkar negativt på kvaliteten och hållbarheten av oljan.

Oliverna behandlas på Casaliva, infödda sorten exklusive länderna av Gardasjön, e la Leccino, sorter som finns i länderna av Garda. Detta är hur oljor urkärnade utvunnits ur massan av oliver, en produkt av jorden görs med största respekt, att se till de komponenter som utgör hälsosamma oljor extra jungfru avgörande för vårt foder, och för vår hälsa.

Ofta slår på den här knappen, och jag upprepar,  eftersom jag anser att upplevelsen av dem som "göra vin",  är avgörande eftersom vinstockar, il clima, och territoriet. Alla faktorer som ingår i den "typicality av en produkt", som harmonisk kombination av element som man med visdom och skicklighet kan du bättre uttrycka.

“Typicality av vinet: uttryck för upplevelsen av människans tillämpas på vinstockar, territoriet, e al clima”

Klimatet förändras tyvärr ... Jag har utförligt diskuterat med Claudio Faccoli besöker "Farm Lorenzo Faccoli in Franciacorta.  Claudio berättade hur viktigt han är för, una volta imparata l’arte, "Om du gör" den mest möjliga. Några, en guide till behovet är alltid välkomna, men det bör inte åsidosätta filosofi producenten.

                                                                                  Vinet måste ha personlighet ...

Lorenzo Faccoli

Claudio, hans fru Stefania, och hans bror Gian Mario, bär företaget grundades 1964 av sin far Lorenzo Faccoli. En diskret man, en jordbrukare som har ägnat sitt liv åt familjen och vinodling. Om 5 hektar terrasserade vinodlingar ibland i lerjord av Mount Orphan, den äldsta av Franciacorta.

Maria, hustru till Lorenzo Faccoli

Nu, ordet Claudio Faccoli ...

• Claudio, Jag håller med dig om att vinet är ett resultat av erfarenheter och tänkte på dem som producerar. Du är fortfarande ung och din väg är fortfarande lång, men du är nedsänkt i denna värld sedan barnsben. Vad tror du sänder dina erfarenheter och din erfarenhet av vin du producerar med din bror Gian Mario?
  

Det vi försöker förmedla i vårt arbete är enkelheten i behandlingen av vin för att vara så respekterar dess naturlighet;  ett vin som måste identifieras med jorden från vilken den härrör, med klimat utvecklingen av årstiderna, och för detta, måste varje år, uttryck Tappning.

• Terra di Franciacorta, mark avsedd för vinodling som jag kunde uppskatta under mitt besök. Mig kort berätta?

La Franciacorta è terra bresciana, hem till stora arbetsgivare, som kunde upptäcka vinet skatten dolda potential i detta land, och i stället för tillägna,  de delade med alla potentiella aktörer, gammalt och nytt,  upplyft det så tillsammans,  en produkt av hög kvalitet.

• Ett av problemen i Italien är att "system". Inte alltid säker, men för det mesta är det en ramsa som jag ofta känner igen ... Vad är verkligheten i Franciacorta i detta avseende?
  

Cynthia, Jag tror framgången av Franciacorta beror främst på det faktum att hittills producenterna har gjort riktigt system, att ge upp personliga intressen och positioner i intresse av tillväxten av alla dem som är en del av detta territorium.

Vinodlingar Faccoli

• Vad skulle du rekommendera för en ung person som vill ta med till denna sektor?

Jag skulle säga att det kan ha stor tillfredsställelse om du närmar dig den med oerhörd lust att lära och passion för jobbet, där den största belöningen är inte ekonomiskt början,  men för att vara med och skapa en unik produkt varje år, vara sådan att i huvudsak kräver av sitt åtagande.

• I Italien finns det många små producenter,  så är du. Trots yttrandet från vissa experter, Jag tror att små och stora vingårdar måste samexistera eftersom båda är nödvändiga. Ändra bara den strategi som konsumenten mot den ena eller andra verkligheten. Vad tror du?

Från min synvinkel kallelse av ett område redovisas när utveckla en mängd olika produktionsbolag, de mest varierade. Stora företag är vår rekommendation som ger stor synlighet och identitet på produkten;  små företag har en roll att engagera människor som behöver utveckla en mer direkt relation med tillverkaren och produkten.

• Det är en svår tid för sektorn. Vad tror du att de kan att omedelbart institution att hjälpa tillverkarna att på ett konkret sätt?

Med tanke på bristen på resurser, vad vi ber institutionerna är att försöka minska den administrativa bördan som väger mer och mer småföretag och för det andra för att försvara på internationell nivå det unika i våra produkter…

Med Gian Mario och Claudio Faccoli

Venedig, enda staden i världen ... Vissa människor älskar det och vissa människor hatar det. För mig var det kärlek vid första ögonkastet, Venedig eftersom det fyller dina ögon… Var du än tittar ser konst, historia och skönhet. Come dice Friedrich Nietzsche, Om du var tvungen att söka efter ett ord som ersätter musik, Jag kunde bara tänka på Venedig.

Rutterna i denna magiska staden är så många ... Historia Trails, av konst, kultur. I mitt senaste besök, men, Jag ville lägga särskild vikt på en bana… en smak resa!

Som sagt, som sagt ... redo, via!

Efter min vanliga promenad gå på gatan i Venedig, Jag gick för att besöka en vän träffades i Milano på en middag, Alberto Fol, Executive Chef på Restaurant La Cusina dell'Holtel The Westin Europa& regina. Detta historiska hotell med utsikt över Canal Grande, Det föddes ur föreningen av fem gamla palats i artonde och nittonde århundradena.

Alberto föddes i Treviso, men tack vare hotellet av föräldrarna i Belluno Dolomiterna, Han växte upp andas fjälluften. Det hela började därifrån, passionen för matlagning, per la natura, för producenter som följer hållbara jordbruksmetoder, för gamla smaker, för tradition…

Som för oss alla, Det finns människor i vårt minne som har påverkat våra val. hans farfar, föra ett barn i trädgården, Han har närmat sig den sanna smaken av nyplockade grönsaker. Jag själv har liknande och oförglömliga minnen, gillar smaken av tomater bara plockas från min mormor på landsbygden i Treviso, röda och köttiga… outplånliga minnen etsat i minnet som tar oss till landsbygden, Earth.

Tillsammans med sin andra, den blyg och inåtvänd Chef Riccardo Porracin,  Jag tillbringade en trevlig kväll smaka läckra rätter tillagade av honom, och veta passionerad man som så småningom mina lekfulla provokationer har avslöjat. Framför oss en pittoreska landskap av Santa Maria della Salute månbelysta.

Men det finns mer, eftersom min smak resa fortsatte nästa dag Allt'Antinoo Lounge & Restaurang del Centurion Palace Hotel.  Dess namn beror på ett mynt Antinoo konstaterades under det arbete som ledde till hotellet med utsikt över Canal Grande. Al mio arrivo mi ha colpito la facciata dallo spiccato stile gotico veneziano, entrando l’accogliente giardino con edera e piante di bambù, e all’ingresso della hall un lampadario di cristallo a forma di gondola! Spettacolare!

Ad accogliermi la gentile Micaela Scapin dell’Ufficio Stampa, och Massimo Livan l’Executive Chef.  Mi ritornavano in mente le parole di Riccardo Porracin il giorno precedente: "Cynthia, Massimo è un gran chiacchierone, alla tua pari direi, se non di più!" Bella sfida mi son detta, sfida che ho vinto! 😉 Men för att göra mig hålla käften Massimo har lätt att hitta vägar, dess utmärkta avsmakningsmeny innebar att min koncentration ägnades åt kreativitet dess rätter.

Som jag brukar säga, sitta vid bordet och njuta av mat och vin, Det är en sann hyllning av produkterna på jorden, ledd av kocken genom erfarenhet och fått visdom.

 Jag är övertygad om att även kan skapas en stor tallrik med endast två ingredienser. Skickligheten hos en kock mäts också i förmågan att våga, erfarenhet, gör sitt bästa. Massimo Livan

Jag träffade Valter Calvi  tack vare råd Mario Maffi. När Mario berättade om passion och respekt för bonden och hans son Walter David satte i genomförandet av sin verksamhet, Jag bestämde mig för att gå med dem för ett besök ...

Valter och Davide Calvi från "Cirkeln på jorden" av Laura Ferrari, Bilder från Alexander Branch

Jag gick för första gången en kväll för några månader sedan, efter att jag förlorade, som vanligt, vandrade upp och ner Castana, en Pavia. När jag äntligen lyckats få sittande vid bordet framför ett glas vin, chattade med Valter lång… Jag kände hennes nyfikenhet, eller bättre, hans önskan att förstå och känna. Inledningsvis tolkas som misstro, känsla av att jag inte var rädd, eftersom, När du har något att dölja, du har ingenting att frukta ... Jag var tvungen att lära känna dem, och att bjuda in honom att delta i en kväll av vinprovning dell'Oltrepò. Och så var det ...

För några dagar sedan ville jag gå och hitta,  för den person som är, för den man som jag respekterar, för sin tro av jorden, hans respekt för bonden ... Det definieras av många en ensamvarg, en fri man och ensamvarg, en man som inte följer folkmassan…

Jag förstår väl eftersom de är mycket lika, sade en rebell…  Jag säger att vi är människor som konsekvent följer sin egen natur, som inte vill följa bara för att vädret kräver det. Ibland kan du vara ensam, men om det dukar, det är emellertid endast i en folkmassa…

L 'Vin Calvi Det drivs av David och hans far Valter. För elva generationer, sedan slutet av 1600, fortsätter den tradition av vinodling på kullarna i Brown. Nio hektar vingårdar uppdelade i tio vinstockar: Montarzolo, Cane, Custieu, Dove, Pragazzolo, Monteguzzo, Bugena, FRACH, Falerna, San Bacchino. Deras vinodling bygger på respekt för miljön och välbefinnande av anläggningen, utan användning av kemiska gödningsmedel och bekämpningsmedel som begränsar. Ta över tjugofem år, tekniken med raderna dell'inerbimento, för att undvika erosion av kuperad terräng och samtidigt skapar en idealisk microhabitat för örtartade essenser och användbara insekter.

Men nu ordet Valter Calvi ...

• Valter, du vill berätta vad du menar med "respekt för bonden"?

Och "respekt för" Moder Natur "att den verkliga bonden har medfödd. Med tanke på att vi är en integrerad del av systemet: mark, vatten och himmel, Vi kan inte relatera till dessa element och med alla levande varelser, utom när det gäller.

• Är du en historia buff som mig.  Det är en del av Primus Group Colle, tala om för mig vem du är och vad du siktar?

Jämförelsen ovan är oupplösligt knuten till den kunskap som våra förfäder har lämnat oss, och nya erfarenheter som vi kan göra och sedan tramanderemo. I ett historiskt ögonblick inför endast framåt, tillsammans med andra fans, Vi ville skapa en förening som syftar till historien om denna del av vår första Hill, och innan den kunde sprida sig till alltid hålla. Genom publiceringen kallar "Papers Primus Collis" och att gå gamla vägar,  Vi strävar efter att främja våra små men inte mindre viktig historia.

• Är du medlem i Club del Buttafuoco historiska både som producent och en passionerad. Carlo Porta, poeta dialettale milanese, skrivas denna vinets namn Buttafuoco för hans kropp och karaktär. Berätta om ditt äventyr startade denna?

Även här är "respekt" hade majoriteten. Jag har alltid trott att arbetena, svett, och den enorma kunskap om de gamla vinodlarna inte kunde gå vilse i inkonsekventa affärsbehov. Tanken med klubben Buttafuoco Storico föddes 1989 med implantation av en vingård. Jag försökte sedan hitta andra att förklara det för intresset att nå det "adel" att vinmakaren måste ha, behövs för att producera ett vin med stark anknytning till landet och den gamla kunskapen.  På en lärka började vi producera Buttafuoco enligt erfarenheter från våra förfäder, och i dessa vingårdar avkunnats som mycket lämpad. Den 7 Februari 1996 Han föddes på "Buttafuoco Historical Club"

• Är du forskare. Du berättade för mig om dina experiment med en sort som kallas Vespolina den Ughetta ...

Cynthia, forskare är ett stort ord ... alltid med vinmakare jag gjort nya tester. Om det inte var så att vi inte skulle ha kommit till denna rika mångfald i vinvärlden ...

L’Ughetta di Canneto (Vespolina är ett namn som ges till baksidan som jag inte tycker om) e den Moradella, var bland de mest odlade druvorna före tillkomsten av vinlusen i dessa mina marker. Nu när vi kunde hämta det är normal nyfikenhet att se sin karaktär på renhet.

• I mina diskussioner “vinose” Jag försvarar till fästet små producenter för de traditioner och den typiska som modigt fortsätta sedan den svåra perioden. Jag säger ofta att jag predikar poesi,  men inte kvalitet. Detta uttalande motiveras av svårigheten att upprätthålla tekniken i källaren på grund av den lilla storleken på dessa realiteter. Valter, vända frågan till dig ...

Bondefamiljeföretag är ett ovärderligt arv att Italien fortfarande är rik och att hela världen avundas oss. Det kan producera produkterna från den oefterhärmliga, kan bevara traditionella produktionsmetoder och verkligen "naturliga", men det är särskilt viktigt för skydd av territoriet, om materialet eller de immateriella.

I samband med världsmarknaden en rikedom av detta slag kan vara strategiskt att förmedla bilden av våra produkter. Därför är också användbar för livsmedelsindustrin, vilket naturligtvis också har sin egen identitet.

Respekten för bonden innebär att han går på tå i naturen,

con umiltà, och hängivenhet ...

Valter Calvi

Il respiro è l’anima della vita. Tutto respira. La Terra respira.

Och nu frågar jag dig: “Siete sicuri di saper respirare?"

Respirare è molto di più di un atto meccanico. Respirare è saper godere appieno delle emozioni della vita. La verità è che la frenesia della vita quotidiana ormai ci ha sopraffatto trascinandoci come in un vortice, senza respiro, nell’indifferenza, nell’ansietà…

Ora fermatevi, e guardate quest’immagine. E’ la Terra, siamo noi, noi li nell’universo, nell’immenso del cielo… e ora respirate, e respirate, e respirate… Io l’ho fatto sul serio, con una tecnica che prende il nome di rebirthing. Volevo approfondire questo argomento da tempo, ma come per ogni cosa che racconto, dovevo viverla, è così è stato. Posso solo dirvi che, respirando guidata da amici esperti, ho avuto come la sensazione di vagare nello spazio, una forte emozione che non si può spiegare a parole, si può solo vivere.

Rebirthing (rinascita): tecnica di respirazione profonda guidata da un rebirther (professionista che ha frequentato un corso di rebirthing). Migliora l’ossigenazione delle cellule del corpo con un rallentamento delle tensioni muscolari facendo emergere pensieri ed emozioni represse.

Fermiamoci un attimo e prendiamo fiato.

Il paradosso del nostro tempo è che… ridiamo pochissimo, soffriamo d’insonnia, e ci svegliamo stanchi. Questi sono tempi di pasti veloci e di digestione lenta. George Carlin

Il respiro è vita…

di Manuela Preatoni

Il respiro è vita, il respiro è un amico fedele che ci accompagna per tutta la vita, veniamo al mondo con il primo respiro e ce ne andiamo con l’ultimo.

Nella nostra vita possiamo dire di tutto, eppure, credetemi se vi dico che la maggior parte di noi non sa respirare.

Noi immettiamo nel nostro corpo il minimo indispensabile per sopravvivere, ma c’è molto di più… L’ossigeno è energia vitale, energia che si muove e che arriva a stimolare ogni singola parte di noi, rigenerando cuore, anima, e corpo.

La nostra vita è fatta di emozioni, sogni, gioie, ma ahimè anche di dolori, sofferenze e sconfitte. Ogni qual volta viviamo una di queste esperienze, fateci caso, tratteniamo il fiato, resistiamo, non le manifestiamo, perché non è bene né piangere, né gioire… ed ecco che iniziamo a respirare male.

E’ così che il nostro modo naturale di respirare viene modificato, dalle nostre emozioni represse, dai ritmi di una vita affannata, dallo stress e dalle frustrazioni. Così il nostro respiro perde vitalità, perde la sua proprietà rigeneratrice, non è più spontaneo e liberatorio, e rimane intrappolato in corazze create da muscoli irrigiditi.

Senza rendercene conto perdiamo i suoi effetti benefici.

Il respiro…

• Rafforza il sistema immunitario.
• Riduce la fatica e lo stress diminuendo il cortisolo ematico e il lattato (ormoni dello stress). L’effetto che ne scaturisce è quello di liberare le energie latenti accrescendo lo stato di vitalità mentale.
• Den’ disintossicante: den 70% delle tossine del corpo vengono rilasciate nell’espirazione riducendo acidità nel sangue e favorendo in questo modo la funzionalità dei reni.
• Aumenta la produzione di endorfine, l’ormone della felicità, creando rilassamento psicofisico, con uno stato di benessere generale e senso di pienezza e di soddisfazione.
• Interviene nella regolazione del sistema endocrino.
• Libera dalle tensioni emotive.

Questi sono solo alcuni dei vantaggi di una buona e sana respirazione.

Avete mai osservato come respira un bimbo fino a 3-4 okänd? Il suo respiro è libero, completo, abbiamo un’espansione sia della gabbia toracica sia dell’addome, l’energia attraversa tutto il corpo senza trovare barriere. Provate ad osservare un adulto, difficilmente avrà una respirazione completa, noterete che privilegerà, inconsapevolmente una parte del tronco, e soprattutto non sarà un respiro armonioso, ma spezzato, corto, leggero, a volte quasi impercettibile.

• Eravamo capaci di respirare, ma ora è giunto il momento di re-imparare… Mettiamoci all’opera con un breve esercizio:

Riservatevi 10 minuti al giorno. Mettetevi comodi, seduti o sdraiati, in un luogo possibilmente tranquillo. Socchiudete gli occhi e iniziate a respirare normalmente prestando attenzione al vostro respiro, osservando dove la vostra energia non arriva, cercando di avvertite le tensioni nel corpo, i dolori, le sensazioni, känslor…

Poi osate un po’ aumentando leggermente l’inspirazione, senza esagerare. Anche se vi sembrerà che non ci sia più posto vi stupirete di quanta altra aria possiamo introdurre. Cercate di rendere il vostro respiro il più completo e uniforme possibile, senza resistenze, e senza forzature. Osservate ancora il vostro corpo, le vostre sensazioni, i piccoli cambiamenti che avvengono… Rilassatevi e iniziate a familiarizzare con il vostro migliore amico.

Alla fine avvertirete uno stato di benessere, leggerezza, un senso di liberazione da tensioni e stress… E pensate che avete respirato solo per 10 minuter.

Ci sono tecniche (Rebirthing, Breathwork…) che propongono sessioni di respiro molto più lunghe e intense, ma che richiedono una preparazione, och, all’inizio, la presenza di un supervisore. Ma per il momento fermiamoci qui, iniziamo ad avvicinarci ad una respirazione sana e consapevole con questo semplice esercizio, per capire se questo fantastico mondo ci può affascinare…

Buona respirata a tutti!

Manuela Preatoni  
Fisiopterapista   E-mail: manu.marco@alice.it

Giuliano Di Betta 
Rebirther 

Sono un’appassionata di storia, lo så, l’ho già detto altre volte… Bè, sono anche appassionata di dimore storiche, e qui direte: “Hai già detto pure quello!” E vi ho detto che adoro le spade? Urca, ora me la sto proprio cercando, visto che ho detto più volte anche questo! Bra, appurato che sono ripetitiva quando mi piace qualcosa (è la verità!), vi dico solo che, sapendo che nell’Azienda Agricola Vercesi del Castellazzo avrei trovato “storia, una dimora gentilizia dell’800, e pure spade antiche”, chi mi fermava dall’andarci!

L 'Azienda Agricola Vercesi del Castellazzo è condotta dall’amico Gian Maria Vercesi insieme al fratello Marco a Montù Beccaria (PV). Om 20 ettari vitati a Croatina, Barbera, Pinot Nero, Ughetta e Cabernet Sauvignon. La loro storia ha origini lontane. Gian Maria mi ha raccontato che la sua famiglia è proprietaria di questi terreni fin dal 1600. Fu però il padre nel 1961 a dare impulso all’azienda vinificando le uve fino allora solo coltivate.

Conobbi Gian Maria in occasione di una serata di degustazione che avevo organizzato circa un anno fa in Oltrepò Pavese, terra bellissima, che stavo incominciando a scoprire. Perché mai mi chiederete organizzare una serata in un territorio che non conoscevo? Vänner, durante i miei “tour Vinosi”, come li chiamo io, sentivo spesso maltrattarla, eller bättre, sentivo spesso una certa criticità delle persone del settore verso i loro vini, e soprattutto verso la mancanza di coesione dei produttori nel promuoversi. In un certo senso non si può dire che le cose non stiano proprio così, ma forse qualcosa sta cambiando. Som jag brukar säga, andare avanti da soli non porta a nulla. Fare “Systemet”, questa è la chiave giusta per aprire la porta che conduce alla reale promozione di un territorio.

Organizzare quella serata mi costò non poca energia, soprattutto per le diffidenze che mi trovai ad affrontare… Per settimane andai su e giù da Milano a Pavia per parlare con i produttori, per far capire loro che il mio intento era sincero. Guidata dal caro Mario Maffi e supportata dall’Azienda Agricola dei Doria di Montalto che ci hanno accolto, la serata finalmente si svolse. Men vi tror, “una cantina dell’Oltrepò, Jag Doria di Montalto, che promuoveva altre cantine del territorio”. Quando raccontavo di questo mio progetto molti mi davano dell’illusa sognatrice! Mi dicevano: “Figurati se un produttore accoglie a casa sua altri produttori in un momento così difficile!” Bene, io ci sono riuscita, forse perché ho la testa dura dei mantovani, o forse più semplicemente perché chi la dura la vince! So solo che in Terra d’Oltrepò, questa cosa è successa…

E ora appena posso, torno in queste colline a chiacchierare con loro, con gli amici vignaioli conosciuti così…

• Gian Maria, mi racconti cosa trasmetti del “tuo credo”, nel tuo vino ?

Cerco di trasmettere la forza del terroir evitando interventi pesanti in cantina, sull’uva, sui mosti, e sui vini che ne derivano. Cerco di toccarli il meno possibile proprio per mantenere tutto il loro patrimonio derivante dalla terra su cui vivono.

• Non è un momento facile per nessun settore produttivo Italiano. Da esperto del territorio quale sei, mi puoi dire come si sta vivendo la viticoltura in Oltrepò Pavese? Ma soprattutto, quali sono le maggiori difficoltà attuali di voi viticoltori?

Le difficoltà sono quelle di sempre, tyvärr. Scarso rapporto tra colleghi ma, framför allt, la quantità di vino di qualità che scompare in rapporto all’altro vino, quello taroccato, mistificato, violentato per farne un prodotto da prezzo che invade gli scaffali della grande distribuzione e che comunica al mercato quel tipo di qualità. Da qui ha origine il detto che il vino dell’Oltrepò Pavese è mediocre. Altro problema è che “non c’è mai tempo” e molto, tocca delegarlo agli altri…

• Come produttore hai consigli o suggerimenti da dare ai giornalisti e ai blogger sulla comunicazione del mondo del vino?

Solo un consiglio: non fermarsi alle apparenze (dell’Oltrepò), approfondire senza farsi influenzare dalle mode. Ricercare, scoprire…

• Per far capire a chi legge come ti ho conosciuto, ho raccontando della serata di degustazione che organizzai ormai un anno fa. Ho menzionato alcune parole come “diffidenza” o come “fare sistema". La volontà di un cambiamento è forte in molti. Ne è testimonianza la libera Associazione di Produttori “InOtre” di cui sei membro e promotore. Jag vill prata?

InOLTRE è nata nel 2002, partendo dall’idea di partecipare al Vinitaly con un folto gruppo che non si appoggiasse alle solite collettive istituzionali.

Siamo una decina di produttori con un duplice fine: “Primo, partecipare a fiere ed eventi per far conoscere un cospicuo numero di etichette di qualità, e fare economie di scala. För det andra, quello di degustarci, e degustare gli altri.

Abbiamo avuto alti e bassi legati spesso al tempo disponibile. Nu, dock, stiamo ripartendo con eventi e degustazioni. Ne abbiamo una in cantiere di una grande annata passata interpretata da noi dieci, ed un’altra un po’ più complicata, che è ancora in embrione.

A Pavia i nostri vini sono in vendita in esclusiva nel Borgo, in una vineria che si chiama InOLTRE, e nel bar dell’area di servizio VEGA di Stradella. Inoltre forniamo il vino dell’Oltrepò, anche ad una bottega gastronomica vetrina delle piccole produzioni del territorio, il GOODURIA, nella centralissima piazza Duomo di Voghera. För att vara tydlig, InOLTRE 80%, resto d’Italia 20%.

Noi crediamo molto nella divulgazione dei nostri marchi sul territorio provinciale, e questa è cosa molto più realizzabile quando si lavora in squadra…