Ormai ci sono ricercatori di ogni sorta… ricercatori scientifici, universitari, farmaceutici Bè, vi voglio svelare un segreto, sono anch’io una ricercatrice, ma di anime di passione! E quando nei miei viaggi di conoscenza, le persone ascoltandomi vedono quella reale sincera voglia di scoprire e d’imparare, li scatta la frase fatidica: Cynthia, devi assolutamente conoscere…

Och så var det en kväll på middag med kära Josko Gravner tal om sprit nämndes namnet Gianni Vittorio Capovilla,,it,medan en mekaniker i sitt liv drivs av passion han bestämde sig för att bli en destillatören,,it,Dave Broom bidragsgivare till Whiskey Magazine,,it,och världsberömd prova,,it,Den definierar den största destillatören i världen,,it,men jag säger alltid hur jag måste titta in i ögonen på människor chatta ansikte mot ansikte,,it,Jag älskar att göra det,,it,Det är min passion i livet och min mest berikande,,it,en inre rikedom som inte s'inflaziona och som leder dig till känna fantastiska människor,,it,"Ready ... via,,it,"Riktning,,it,Rosa i provinsen Vicenza,,it,Distillery Capovilla,,it,Men låt oss börja från början,,it,Jag förberedde bagage kvällen innan,,it, un meccanico che nel mentre della sua vita spinto dalla passione decise di diventare un distillatore. Dave Broom collaboratore di Whisky Magazine, e assaggiatore di fama mondiale,  lo definisce il più grande distillatore al mondo, ma io come dico sempre ho bisogno di guardare negli occhi le persone chiacchierando a tu per tu. Adoro farlo, è la mia passione di vita e il mio maggior arricchimento, una ricchezza interiore che non s’inflaziona e che ti porta a conoscere grandi persone. Detto questo come dico io, “pronti…via!” Direzione Rosà in provincia di Vicenza.

Distilleria Capovilla

Ma incominciamo dall’inizio…

Preparai i bagagli la sera precedente, e la mattina bella pimpante era pronta ed entusiasta per partire per la mia vacanza. Si, perché per me questi tour lo sono veramente!  E’ come una caccia al tesoro… e il lieto fine c’è sempre! Ma ahimè successe una cosa terribile, chiave inserita la macchina non partì!  Nooo… ero disperata… ma come le dicevo: “Hai sei mesi di vita, come fai a non partire… e poi proprio oggi!” Dovete sapere che ho una vera passione per le auto tanto che arrivo a parlargli!  Avevo proprio bisogno di Gianni, si Gianni Capovilla. E mi direte ora: “Ma scusa Cinzia, ma non dicevi che faceva il distillatore?” Certo che si, ma anni fa era un meccanico… e che meccanico!  Han hade den passion jag har själv för sportbilar,,it,Treviso gillar mig,,it,ivrig bil,,it,och även destillatören,,it,En saga,,it,Gianni föddes i Crespano del Grappa i provinsen Treviso,,it,Hans barndom som en del av min,,it,Han tillbringade av gröna fält och skogar,,it,födelseplatsen för hans kärlek till vilda frukter,,it,Ibland sätter vi i lådorna minne några av våra passioner,,it,men gör inga misstag som så småningom återuppta dem,,it,För mig och Gianni var så,,it,Dess mekaniska äventyr började i Bassano del Grappa där Mr Tosin,,it,en strikt men bra lärare gav honom de första grunderna i handeln,,it,Men vändpunkten kom när tack vare en Alfa Romeo erbjöds ett kontrakt i Schweiz,,it. Men vi tror, di Treviso come me, appassionato d’auto, e pure distillatore!  Una favola!

Gianni nacque a Crespano del Grappa in provincia di Treviso. La sua infanzia come in parte la mia, trascorse nel verde dei campi e dei boschi, dove nacque il suo amore per i frutti spontanei. A volte mettiamo nei cassetti della memoria alcune nostre passioni, ma statene certi che prima o poi li riapriamo!  Per me e per Gianni è stato così. La sua avventura di meccanico iniziò a Bassano del Grappa dove il Signor Tosin, un severo ma ottimo insegnante gli diede i primi rudimenti del mestiere.  Ma la svolta decisiva arrivò quando grazie ad un offerta dell’Alfa Romeo ebbe un contratto in Svizzera. Qui un cliente dell’officina con la stessa passione, lo coinvolse portandolo con se a gareggiare e a carburare macchine di serie, e di formula Tre. Il suo entusiasmo era alle stelle visto che alle gare partecipavano veri piloti, tra cui un certo Clay Ragazzoni… Conobbe Jurg Dubler, un campione Svizzero di formula Tre che correva nel campionato europeo su pista. Dubler propose a Gianni di seguirlo come suo meccanico personale. Lo stipendio offerto era inferiore a quello che percepiva al momento, ma la cosa era troppo allettante, quindi accettò. L’avventura che durò tre stagioni fu interrotta solo dalla chiusura dell’officina della squadra. Una volta tornato a Crespano, Gianni affittò un capannone in cui nacque “l’Officina meccanica sport auto Capovilla”. Qualche anno dopo, essendo uomo creativo e bisognoso di stimoli sentì l’esigenza di voltar pagina. L’occasione gli fu propizia quando un suo cliente produttore di pigiadiraspatrici gli propose una collaborazione nel mondo enologico. Si era avvicinato al vino anni prima, costituendo con tre soci una piccola azienda vinicola. La passione per la distillazione nacque in quel periodo, quando di nascosto come solitamente avveniva, con un alambicco iniziò a sperimentare nella preparazione della grappa e dei distillati.

Visse di provvigioni di vendita girando per l’Europa fino al 1985, ma intuendo soprattutto quanto mancasse in Italia la cultura della distillazione.  L’Austria e la Germania erano nettamente avanti sia come numero di distillerie, både i de traditionella teknikerna för framställning av stillbilder,,it,stillbilder,,co,Eftersom mekanik och teknik hans passion,,it,Han bestämde sig för att konstruera en,,it,Och äventyret fortsätter i dag slutligen avgick i,,it,Han föddes på gården där investerade hans passion och hans kärlek till destillation,,it,Jag ville ge dig denna premiss Gianni,,it,och sedan tillbaka till mig ... oh my besök bättre,,it,Där var vi ...,,it,Vi var i själva verket var jag,,it,bara sex månader i en bil som inte skulle börja,,it,med uppkomsten jag var tvungen att kalla vänner ... och tack vare en liten knuff och rätt besvärjelser,,it,magiskt lit,,it,Jag började köra utan att stänga av motorn till sin destination,,it,och allt gick till det bättre,,it,Framme i Rosa,,it.

Alambicchi

Essendo la meccanica e la tecnica la sua passione, decise lui stesso di progettarne uno. E l’avventura che continua tutt’oggi finalmente partì nel 1986.  Nacque l’azienda agricola nella quale investì la sua passione e il suo amore per la distillazione.

Bra, con questa premessa ho voluto presentarvi Gianni, e quindi torniamo a me… oh meglio alla mia visita! Dov’eravamo…? Ah si, eravamo anzi ero, in una macchina di appena sei mesi che non partiva! Vänner, vista l’emergenza fui costretta a chiamare a raccolta gli amici… e grazie a una spintarella e ai giusti scongiuri, magicamente si accese. Mi misi alla guida senza spegnere il motore fino a destinazione, e tutto andò per il meglio.

Arrivata a Rosà, navigatören sätta mig i den riktning som pekar på ingången till en grusväg,,it,De vägar för att nå ett stort utrymme där jag såg en skylt med en enkel skriftlig,,it,"Parkering Distillery",,it,Inträder blygt Jag möttes av en trevlig kvinna som tog mig Gianni,,it,Vi började med leenden och presentationer sitter vid bordet mellan prat och provningar,,it,Som vanligt händer det att vi hamnade talar om mig och mina äventyr,,it,Jag måste säga att,,it,vivo,,en,så mycket i detta skede av mitt liv som jag aldrig kommer att sakna ämnen,,it,Vi fortsatte sedan med en promenad i destilleriet där hedrad av hans guide,,it,Jag kunde höra de olika stegen i produktionen,,it,stillbilder,,co,sanna konstverk,,it. La percorsi fino a raggiungere un ampio spazio in cui vidi un cartello con una semplice scritta: “Parcheggio della Distilleria”. Entrando timidamente fui accolta da una gentile signora che mi accompagnò da Gianni. Iniziammo con sorrisi e presentazioni seduti a tavola tra chiacchiere e degustazioni! Come abitualmente capita si finì a parlare di me e delle mie avventure. Devo dire che vivo talmente tanto in questa fase della mia vita che non mi mancano mai gli argomenti.  Continuammo poi con una passeggiata nella distilleria in cui onorata dalla sua guida, ho potuto ascoltare le varie fasi della lavorazione. Gli alambicchi, vere opere d’arte, De realiseras genom en hantverkare av Oberkirch i Schwarzwald,,it,Mr. Muller,,it,Men den verkliga drivkraften för hans passion,,it,är råmaterialet som kommer främst från dess fruktträdgårdar odlas enligt metoden av ekologiskt jordbruk certifierad,,it,Tror du att du behöver,,it,frukt för att erhålla en liter rent destillat,,it,Självklart, utan att förringa den italienska pressrester för framställning av konjak,,it,Och här skulle jag vilja göra ett förtydligande,,it,Det talas om grappa när man har en produkt destillerad från vin från druvor som skördats och beretts i italienskt territorium eller i italienska Schweiz ",,it,då talar vi om en exklusiv italiensk typicality,,it,Interiör,,it,Men inte bara frukt och pressrester har en ledande roll,,it, il Signor Muller.  Ma la vera forza trainante di questa sua passione, è la materia prima proveniente per lo più dai suoi frutteti coltivati secondo il metodo dell’agricoltura biologica certificata. Pensate che occorrono 30/35 kg. di frutta per ottenere un litro di distillato puro. Ovviamente senza nulla togliere alle vinacce italiane per la produzione di grappa. E qui vorrei fare una precisazione. "Si parla di grappa quando si ha un distillato prodotto da vinacce ricavate da uve raccolte e vinificate nel territorio Italiano o nella Svizzera Italiana”,  quindi parliamo di una tipicità esclusiva Italiana.

Distilleria Capovilla – Interni

Ma non solo la frutta e le vinacce hanno un ruolo di protagonista, En annan stor ingrediens eftersom älskad av Gianni är bären,,it,Ett fall exempel är Sorbo dell'Uccellatore,,it,Vi började med smak av en fantastisk plommonbrännvin,,it,och under inte vilja ha andra,,it,Här är redo du kommer att tänka,,it,"Cynthia utmatas,,it,krokiga ... ",,it,Men jag kommer att säga nej,,it,och du vet varför,,it,Gianni gjorde mig prova sina andar på sitt eget sätt,,it,nämligen,,it,"Finger indränkt i stålbehållaren och sedan in i hans mun och voila ...,,it,Jag måste säga att jag var glada av dofter och smaker ... från destillatet och äpplen,,it,att de vilda hallon,,it,eller fläderbär,,it,och många andra typer som kreativitet Gianni upplevelser,,it,eftersom jag bokstavligen sagt,,it,Varje dag jag tycker jag har en framtid,,it. Un caso ad esempio è il Sorbo dell’Uccellatore. Incominciammo con l’assaggio di un fantastico distillato alle prugne, e di seguito non mancarono gli altri. Ecco pronti che penserete: “Cinzia è uscita storta…” Ma io vi dico di no, e lo sapete perché?  Varför Gianni mi ha fatto assaggiare i suoi distillati a modo suo, e cioè: “Dito imbevuto nel contenitore in acciaio e poi in bocca e… voilà!"

Devo dire che ero entusiasta dai profumi e sapori… dal distillato alle mele cotogne, a quello ai lamponi selvatici, o alle bacche di sambuco, e alle altre tante tipologie che la creatività di Gianni sperimenta, perché mi disse testualmente: "Ogni giorno scopro di avere un futuro,  eftersom varje dag jag har något nytt att upptäcka ",,it,handskrivna glider,,it,Vid slutet av min vackra besök,,it,framför ett destillat av Vesuvius aprikoser,,it,Gianni ville berätta några av mina projekt ... Och plötsligt brast de berömda orden,,it,du måste veta en producent som tror på territoriet,,it,Han kommer att lyssna på dig ... det heter Mattia Vezzola ",,it,Jag har hört och jag ska berätta,,it,eftersom min kontinuerlig forskning ...,,it,eftersom passionen gör arbetet är inte värt det, men glädje ",,it,Dave Broom,,en,destillat,,it,Oberkirch,,en,Rosà,,en,en destillatör med ett hjärta 'mekanisk',,it,Cinzia är en underbar berättelse,,it,Mark,,en,berättelser om stora kreativa män,,it,Passion = förträfflighet,,it,Jag visste inte att han hade också gjort den mekaniska Dubler,,it,det är otroligt,,en.

Talloncini scritti a mano

A conclusione della mia bella visita, davanti a un distillato di albicocche del Vesuvio,  volli raccontare a Gianni alcuni miei progetti… E di colpo scattò la fatidica frase: "Cynthia, devi conoscere un enologo che crede nel territorio, lui ti ascolterà… si chiama Mattia Vezzola”. Io l’ho ascoltato e ve ne racconterò, perché la mia ricerca continua…

“Jag kom in i världen av destillation bakvägen men det var kärlek sann, perché la passione fa si che il lavoro non sia pena ma gioia”

         Gianni Vittorio Capo

Ve l’ho mai detto che adoro i cappelli?  Più son strani e più mi piacciono! Quando decisi di andare a Barolo con l’amica Alessia Bianchi, ne misi uno rosa, forse un pochino vistoso, per lo meno suppongo visti gli sguardi incuriositi dei passanti. Uppenbara ... vad är fel att ge lite "färg och krydda till livet, allt är redan så grå!  Lo stesso Beppe Rinaldi alla mia vista, när jag visade upp in sin källare,  perplesso mi disse: “Men att solen är ute!?“

Möjligheten att gå till Barolo presenterades med en “Wine Tasting Experience” organizzata dalla Strada del Barolo in collaborazione con il Consorzio di tutela Barolo e Barbaresco presso il Museo del Vino–WiMu.

Provningen genomfördes av Mauro Daniel Agricola Rymmer Cuneo, tillät oss att lära känna fem utmärkta vintageetiketter för 2007. Men det är inte allt, talades det om historien, Områdets och traditioner.  Con Mauro ho dibattuto di vini naturali, tal mycket kärt för mig. Även bland producenter är trenden att gå längre och längre bort från kemisk sofistikering, även om det fortfarande är tillåtet,  puntando ad un prodotto sempre più pulito e di qualità.

Det var dags för lunch. En trevlig promenad tillät oss att hitta en härlig liten restaurang nära ett blommigt hörn. Klassikern kunde vi förstås inte missa bagna cauda.  Alessia tentò di chiederla senza aglio, men ägaren vägrade rätta ifrågasätta det omöjliga i saken!  Non potevo che concordare… Dopo il dolce e il caffè, via… eravamo pronte per la seconda parte del pomeriggio.

Innan jag åkte frågade jag Mauro om hans råd för att besöka en närliggande vingård. jag berättade för honom: "Jag rekommenderar, Jag skulle vilja besöka en vingård som drivs av en karaktär av dem som jag gillar, combative och karaktär, som tror på territoriet och som kämpar mot dem som misshandlar det". Svaret var omedelbart, Beppe Rinaldi.

De tog en kort promenad till fots för att vara framför bannern Cellar Rinaldi. Vi träffade vid ingången Carlotta, en av två döttrar Beppe. Han förklarade att han var redan på ett besök av en grupp av Marche. Att komma ikapp mig jag säga till henne en bit av deras historia.

Du måste veta att detta företag har gått i arv i generationer. Carlottas farfars farfar började, som tillsammans med sin kusin Barale, vin som produceras fram till det ögonblick då dividerat med senare, Han passerade tömmarna till sin son Battista Rinaldi, far Beppe. Fu lui a costruire l’attuale cantina i cui lavori terminarono nel 1916. Diplomatosi alla scuola Enologica di Alba, Det kännetecknas av livliga karaktär,  per la dirittura morale, och för balansen och konsekvens i genomförandet av sitt liv och dess vingårdar.

Gåvor skickas till hans son Beppe, som enligt många är obekväma för sina strider till försvar av territoriet, ofta missbrukas av människor som skadar bilden med små strukturer som smälter med den omgivande miljön. Min natur är mycket lik sin, ingenting någonsin kan ändra, stridslysten till slutet ... eftersom vi tror på territoriet, och dess bevarande. Beppe Rinaldi och hans dotter Marta och Carlotta, riktar respektive oenologi och jordbruk, Den leder idag 6 hektar vingårdar i traditionen och erfarenheten avkunnats.

Efter besöket träffade vi i källaren. Con questo gruppo di simpatici marchigiani degustammo, Vi pratade om territorium, traditioner och tusen skratt, Vi immortalammo med en souvenir fotografi dessa stunder av sann och äkta livet enkelt.

Il Barolo è un vino che ha bisogno di essere prodotto in una zona particolarmente evocata… ma soprattutto, som behöver tolkar ...

Beppe Rinaldi

Jag brukar säga att min "andra liv" är full av kunskap och glada tillfällig, som om allt var förutbestämt, som ett pussel tar form. Men jag tror inte sätta gränser, och göra mig att se patienten transporteras med vindarna ... vindar varm och lugn som jag inte köra, som om det fanns en standard design som du skriver ... som någon jag visa vägen ...

Detta Min berättelse börjar en dag i mars 2011,  medan jag tittar på en kär vän på sjukhuset i hans sista ögonblick i livet, en Oderzo, i mitt land Treviso. I samma rum bredvid henne en kroatisk kvinna följdes av sin dotter, Svjetlana. Och 'väl det är känt som smärtan röra de innersta ackord i själen ... i dessa situationer intensiteten av förhållandet ökar och förenar mer än någonsin.

Det var så jag träffade Svjetlana ... Vi tillbringade timmar på dessa dagar för att berätta, upp till hälsar oss med ett löfte att inte förlora det mesta, eftersom som jag alltid säger, i förbindelserna har den kvalitet och inte kvantitet. Det finns människor som jag har etablerat en så djup anslutning, att ingenting någonsin kommer att förändras, jag avlägsenhet, kommer frekvensen av våra möten ... När jag hör deras röster, och som om tiden hade aldrig gått.

Plötsligt några månader sedan,  en kväll ett samtal kom. Svjetlana Jag kände mig väldigt upphetsad ... Hennes dotter Lana var att organisera en Educational konferensen om vin i Zagreb, den L.O.B.I.,  och gissa vad ... han ville att jag skulle delta som gäst! OJ dissi!  Jag svarade dig upphetsad, och tack vare Orjana, den andra dotter som var med mig och det gjorde min tolk, Jag lämnade tyst. I mitt äventyr, De var närvarande som experter, l'americano Mark Norman, English Martin Ward, e och croati Rene Bakalovic e Alexander Norsic.  De deltog i ett tiotal producenter från Kroatien och Montenegro, medan Italien var "Azienda Agricola Allegrini Fumane (VR) representeras av Christian Pisetta.

Vi ställa in tiden för tidigt och nådde Zagreb. Samtidigt reser med Orjana pratade mycket adresse tal disparata, baksidan, röra ögonblick av intensiv känslor. Saker läses av kriget som har uppslukat dessa folk har alltid upprörd. Jag kommer aldrig att förstå hur människan kan få för att nå tröskeln för sådan grymhet. När jag pratade med Orjana, Hon berättade för mig några av hans minnen ... Dagen såg jag hans far kommit tillbaka från kriget ... hans långa skägg, ögonen sorgliga och trasslat med oförglömliga bilder.  Han var åtta på tiden, och minnet av berättelser som han gjorde till familjen, nästan utan att inse förekomsten av ett barn, Han tänkte att han kanske inte förstod smärtade även. Vi hamnade excite både, och jag ville sluta, reemerged med alltför stora smärtor ... Bilderna av den vackra Zagreb de såg bort från dessa tankar.

Du anländer på " Hypo Center vi var hälsad med fulla hedersbetygelser. Allt var klart, och han rörde mig med bandet skär, öppna konferensen. Efter de olika vanliga foton, Jag hade nöjet att tala med Mark Norman professor i Internet Marketing, om betydelsen av sociala nätverk för marknadsföring och försäljning inom vinsektorn. Trots att man är medveten om hur mycket dessa nya försäljningstekniker påverkar marknaden, övertygelsen finns alltid kvar i mig där detta är möjligt, av behovet av mänsklig kontakt med producenten.

Ett vin är mycket mer än en drink... vinet är historia, det är tänkt... det är en livsfilosofi. När jag närmar mig den,  Jag ber att det berättas för mig.  Mannen som producerar det med sin erfarenhet och sin erfarenhet,  personifierar den, ger denna nektar singulära och oefterhärmliga toner.Det är därför att känna producenterna är en oersättlig livserfarenhet för mig som är oumbärlig för att jag ska lära känna deras vin... åtminstone,  som jag förstår det.  Och i den här tanken hos mig, kalla det romantiskt, Jag fick stöd av Martin Ward,  Engelsk gentleman, passionerad vinprovningspedagog. Ett sant nöje att träffa och lyssna på honom, en kär vän nu.

När jag gick bland de olika montrarna träffade jag de snälla herrarna Vingård Rupice di Podgorica, i Montenegro. De berättade för mig om sina val när det gäller att fortsätta familjens vinframställningstradition med en mycket begränsad produktion för riktiga amatörer. Utmärkt provsmakning av deras röda vin "DI VINE",  vilket jag kunde uppskatta genom att lyssna på deras berättelse.

Men det är inte bara vin som lockar mig... åh ja, Jag är ett fan av alla typiska produkter. Och där hittade jag en... "Maraschino, söt likör av marasca körsbär”. Likören har fått sitt namn till den ursprungliga ingrediensen från Dalmatien. De första som insåg det var de dominikanska munkarna i Zadar, runt 1500-talet. Det historiska företaget Maraska, det är nu den första tillverkaren av maraschino i hela Kroatien.

Dagarna gick snabbt med många provsmakningar, middagar och konferenser. Orjana var den skeptiker hon var, hon kom tillbaka mer passionerad än någonsin för denna sektor. Jag tror att denna erfarenhet var användbar för hennes liv och hennes framtid. Erfarenheter är alltid användbara, de berikar vår kunskapsrikedom och får oss att växa.  Mer privat,  perché non si può mai sapere dove ci portano… infatti,  il mio viaggio continua.

Bisogna andare dal vino, senza aspettare che sia il vino a venire da noi, diceva così Filiberto Lodi all’amico Mario Soldati

Receptet : “Den Amaretti Abruzzo”

di Claudia Marcucci

Människor och deras berättelser ... populär kök

Era la vigilia di Natale del 1998, och som varje år mina föräldrar den kvällen med mina morföräldrar gick till mässan i kyrkan San Rocco Atessa. Jag, som vanligt, förblev jag med mina stora-farföräldrar Maria och Nicholas.

Liksom alla barn otåligt väntar på midnatt för ankomsten av Santa Claus. Under tiden fick jag hjälpa min gammelmormor Mary i beredningen av ett trick som tradition i vår familj var beredd natten innan.  Vi skulle ha ätit sedan under öppningen av presenter till oss barn som medföljer honom till ett glas mjölk, och för de äldre med ett gott glas vin.

Mormodern började dra ur kylen beredningen görs med mandel, socker väl blandade med den klara ägg,  hölls sedan vid vila i tre timmar. När degen mormor berättade för mig att göra bollar av medelstorlek, efter att hon vilade på en smord plåt på 150 grader för infornandole 30 minuter.

Medan macaroons cuocendosi i ugnen gav ut en intensiv doft som berusade,  Mormor berättade att det var viktigt att göra detta recept för henne, perché la riportava alla sua giovinezza. Quando le chiesi con stupore il perché di questa tradizione, henne med tårar i ögonen att titta på min farfars far berättade för mig :

"Det har blivit en tradition för julafton 1944 samtidigt som denna tårta till din mormor Etta, Jag hörde en knackning på dörren och gick för att öppna…  I det ögonblicket, efter ett och ett halvt år kunde jag omfamna mannen i mitt liv som var kvar för kriget och återvände hem välbehållen från sin familj. Det var den vackraste känslan i mitt liv ... Och "det i mitt sinne, come una foto ricordo. Ogni volta che sento l’odore di questo dolce,  minne tar mig tillbaka till den känslan…"

Detta är det sista minnet jag har av min farmor som lämnade oss för gott några månader senare ...

Den Amaretti min farmor Mary

Ingredienser:

● 1 kg av sötmandel, skalad och finhackad

● 1 kg di zucchero,

● 10 klar visp

Framställning:

Kombinera mandeln med mixen sockret väl med tydliga.

Låt stå under tre timmar

Strö arbetsytan med mjöl och socker i lika stora mängder genom att placera degen

Form macaroons placera dem på en smord plåt och grädda i 150 grader i trettio minuter

Para ihop söta viner av bra dofter som Erbaluce Caluso Passito, Loazzolo vin från Piemonte, Vino Santo Trentino, Tuscan Vin Santo, Passito di Pantelleria eller Lipari.

För en tid sedan, i händelse "Open Cellars" Jag hade nöjet att köra in i en vacker berättelse om livet som idag vill jag berätta.

.Jag valde en vingård i närheten, Den Brugherata Scanzorosciate (BG). Vid min ankomst slogs jag av skönheten i platsen, men jag var särskilt lockade av berättelser om vår guide, Arben, själen i vingården. Och det var för några dagar sedan, att minnas honom, Jag bestämde att träffa honom. Du ska veta att jag har väldigt lite minne, och jag är inte fisionomista, men om någon eller något slår mig, för att jag inte glömmer, och så var det. I själva verket så fort jag såg påminde mig genast hans ansikte, och inte ens berätta för honom.

Vi beslutade att gå i källare och här började vi med vår chatt. Vid första jag förklarade vad som hade lett mig från dem, nämligen gravitationskraften som lockar mig till den vackra livshistorier.  Och hennes det var okej .... Han började berätta hur han hade kommit till Italien från Albanien tjugo år tidigare. I hans land saknade han arbetet, och Italien representerade hopp för inflyttning. Son till en agronom, men ingen kunskap om branschen, Han hade placerats i en mekanisk företag. Och det var reparera lantbruksmaskiner, som hade sin första kontakt med vingård. Genom att gå till dem ofta leveranser, Han träffade gradvis de människor som tillhörde. Och en ödesdigra dagen kom det första förslaget till samarbete.

Utan att inse att han befann sig långsamt piroettato inuti den drömmen som är nu hans stolthet i livet. Förslaget var i själva verket ett samarbete i aktiviteten hos gård. Arben entusiastiskt accepteras ... började sitt nya äventyr. Han fick kurserna som gjorde honom lära sig de färdigheter på produktionscykeln och avels former av liv ... Ja, Det sägs att äga avel. Jag blev förvånad över lite "för första gången jag hörde honom i en kurs som jag deltog.

Från källaren flyttade vi utanför ... Promenad genom raderna Arben talade med mig om vingården ägare med ord känsla och respekt.  Ägaren berättade,  en advokat född i Bergamo med äkta passion för vinvärlden, Han hade åter här ett hörn av Toscana, hans hemland.  Men inte bara, Han hade skapat en trädgård i ett berikande vingård medelhavsväxter, väl femton tusen rosenbuskar, att blomningsperioden gjort det ett paradis.

Du kan läsa i hans ögon en verklig beundran som "mannen som reposed fullt förtroende för honom, som gjorde sina produkter utmärkt kvalitet utan att kompromissa någonsin. Och jag själv när jag lyssnade på honom beundrades av den personlighet som kom från den. Stolt revs för mig stegen i vinproduktion som han personligen följde nästan maniskt. Vinrankan krävde ständig vård och ständig uppmärksamhet, han ville betala personligen. Svårigheterna i förvärvet av personal till hans hjälp, De berodde på avsaknaden av en stabil kontorstid. Det som ofta dåligt tolereras av de människor som kommer till denna verklighet.  Jag är övertygad om att om det finns ingen passion,  Detta är inte rätt jobb!

Idag är han ansvarig för 7 hektar vingårdar. Resultatet är en utmärkt produktion av utmärkta röda och vita viner med stor karaktär och en brut. Men höjdpunkten är Moscato Scanzo DOCG, vin som produceras uteslutande i kommunen Scanzorosciate.  Hållaren måste ges kredit för upprättandet av Konsortium för skydd av Scanzo Moscato förutom tilldelning av DOCG.

Dico spesso che questa mia seconda vita è davvero fantastica, e non solo per le cose che sto facendo. I grandi incontri che ho la fortuna di avere, sono vere emozioni che nessuno riuscirà più a portarmi via…

Ma ora voglio raccontarvi come nacquero Le Donne di Maggio…

Durante la cena di un evento che avevo organizzato a Pavia, mi era seduta a fianco una donna che per diletto organizzava sfilate.  E’ risaputo ormai da molti che adoro i vestiti, sono donna di fiocchi e cappelli… pizzi e merletti… sete ed organze! Adoro l’eleganza dei bei tempi! Se inventassero la macchina del tempo mi fionderei negli anni ‘60, quando la femminilità veniva esaltata dagli abiti e dagli accessori. Direte… e quindi? Quindi vi dico che anche se a volte mi sento dire: "Cinzia, ma dove devi andare vestita così ?!", mi piace così tanto che lo faccio lo stesso! 

Ma torniamo alla famosa sera della cena…

Appena sentii parlare di sfilata, proposi subito di organizzarla abbinandola ad una degustazione di vini. Ci sentimmo con gli interessati giorni dopo, e fissammo una data. Fu deciso che la serata avrebbe avuto luogo a Maggio. Maggio, il mese in cui le rose sbocciano come le donne che riprendendo in mano la loro vita… che rinascono. E fu proprio questo pensiero, che mi fece scattare una molla!

Esattamente così… avrei organizzato una festa per le donne in rinascita, le donne come me, che si rimettono in gioco con coraggio dopo aver superato gli eventi a cui ti sottopone la vita. Gli eventi che ti piegano, e che ti cambiano la prospettiva delle cose rendendo tutto più profondo e denso di significato.

Donne che rialzandosi investono nelle loro passioni. Donne che si prendono per mano come in un cerchio al cui interno si sviluppa quell’energia che da loro forza e coraggio, ma che soprattutto permette loro di aiutarsi reciprocamente per non sentirsi più sole.

Fu allora che decisi che in quella serata le protagoniste erano le donne: Le Donne di Maggio.

Halloween festa stregata! Ci spaventa la nottata! Tutti fuori a notte fonda festeggiam con baraonda. Streghe, maghi e fantasmini… Konfektyr, frittelle, cioccolatini! Che ricetta eccezionale! Che nottata micidiale! Tante maschere stregate; tante facce spaventate; tanti dolci nei pancini; tante zucche in lumicini. Den’ una festa un po’ paurosa, con fantasmi e streghe a iosa! E con maghi e mostri a frotte trascorriamo questa notte!

di Jolanda Restano

E’ già… è proprio vero che per me ogni scusa è buona per stare con gli amici! E quando qualche giorno fa Lucilla e Carlo della Cantina Pietrasanta mi hanno invitato al loro evento nell’antica barricaia, non ho esitato un attimo.

Mi organizzai subito scegliendo il vestito da indossare. Come dico io ad ogni occasione c’è il vestito giusto, e a ‘sto giro pure… la parrucca! Ma l’occasione era ghiotta non solo per festeggiare Halloween “a modo nostro”,  ma per degustare i loro vini e le specialità che avevano provveduto a prepararci.

Diversi sono stati i protagonisti della giornata…

Iniziammo con la degustazione dei vini… i vini di San Colombano, l’unica Doc della provincia di Milano. L’Azienda Agricola Pietrasanta trova sua collocazione nell’antica residenza di famiglia risalente alla metà del ‘700. I sei ettari di vigneto si ergono in una collina nel bel mezzo della pianura padana, e accolgono nove vitigni (barbera, croatina, merlot, cabernet, sauvignon, pinot nero, verdea, sauvignon blanc e riesling renano). In abbinamento fu servita della “raspadura”,   formaggio grana detto “Tipico Lodigiano”, servito a sfoglie leggere raschiate dalla superfice della forma giovane con un apposito coltello.

Non mancarono gli affettati tipici, la crema di zucca, la polenta con i formaggi lodigiani, i ceci con porcini e chicchi d’uva e la crostata con marmellata di noci e cioccolato. A degna cornice ci venne presentato il libro di Alessandra Germogli “Il tesoro del Conte Notaio”,  e le preziose ceramiche che hanno fatto la storia di casa Pietrasanta.

A termine della bella giornata,  tolti “gli abiti di scena” concludemmo con la promessa di rivederci presto. Si perché Carlo e Lucilla sono rispettivamente Coordinatrice e Presidente del Movimento Turismo del Vino Lombardo (MTV). Questa Associazione Regionale senza fini di lucro riunisce attualmente 89 cantine accomunate dalla volontà d’incentivare l’enoturismo con la promozione d’iniziative dedite all’accoglienza e al ristoro.

    “Il vino aggiunge un sorriso all’amicizia e una scintilla all’amore…"

Den. de Amicis

Jag är en evig romantisk, Jag kommer alltid att vara och inga omständigheter någonsin kan ändra mitt sätt att vara, ormai l'ho capito. Vissa bor i molnen, andra lever i en drömvärld. Jag är så…

Jag gjorde denna premiss för att få dig att förstå min entusiasm när en kväll med en person som jag gick för att se Simon Toninato, en kock har blivit en kär vän. Du ska veta att under ett år här som jag sätta mig till folket har förändrats.

Livet ger oss ibland oöverstigliga hinder, men om du lyckas klättra över du börjar se saker med andra ögon, Vi tar bort den patina som mörknar våra sinnen och som inte tillåter oss att lägga vederbörlig vikt vid våra val. Allt blir lättare, och den enda öppna-hjärta tala med folket blir en verklig upptäckt av livet. Jag bor nu så.

Valdobbiadene

Vi började chatta med Simon berättar våra historier. Efter att ha lyssnat på några utdrag av mitt liv sa till mig att jag absolut var tvungen att gå till en krog: Osteria senz'Oste.

Ja, jag hör vad du säger: "Simon måste ha trott att du behövs för att dricka !"Men jag säger er noo! Detta gästgiveri i hjärtat av den underbara Valdobbiadene är en plats för romantiker som mig, den idealiska platsen för dagdrömmar!

Men nu vill jag berätta ... att jag åkte dit på allvar!

Med min candy vit, hundra av macchinina, En morgon strax efter att jag lämnat i den riktningen. Giunta slutligen Valdobbiadene var inte lätt att hitta. Efter vandrade upp och ner branta gator, Men njuter av hisnande vyer, Jag såg en skylt som visar. Suckande upphetsad jag parkerade bilen på lämpliga ställen, placerade mellan raderna av vinstockar.

Parkeringsplatsen mellan raderna på Osteria senz'Oste

När hon gick här och jag sköt fotot för att stoppa de vackra bilder som fyllde mina ögon. Därefter, Jag såg en liten väg som jag angav riktningen, e piano piano room. När jag nådde toppen var jag mållös.

Jag var ensam framför ett typiskt hus, med klasar av majs hängande på väggarna, örter i rabatterna, och en gammal trädörr som öppnas brett efter väger.

Den Osteria senz'Oste

Inmatning, Mitt uttryck var förtrollad framför en typisk bonde familjehem av de goda tiderna. Allt var i perfekt ordning: keramik plats på hyllorna, Trä skärbrädor speciellt konstruerade för användning, och så tjäna till att uppdatera sig.

Efter att jag såg lite "runt jag hittade lämpliga riktningar tydligt på bordet. Därefter, hade ännu inte haft lunch, Jag organiserade mig ett mellanmål som betjänar mig ensam som jag är hemma. På varje produkt omsorgsfullt bevarade fanns en indikation på kostnaden. Uppenbarligen, att vara i hjärtat av Valdobbiadene, Jag hällde upp ett glas Prosecco.

Jag var i fred med världen…

I denna atmosfär av andra tider var jag i fred med världen. Plötsligt bestämde han kom in en man med mäktig. Jag följde honom med blicken när han, muttra för sig själv om de vardagliga sysslor, var engagerad i att tända den öppna spisen.

Jag hade inte brytt sig om att ta en titt, kanske för att respektera min intimitet med platsen. Jag tittade på honom och sa:: "Vänner, Som tur är, har det att göra sitt…" Jag drog hans uppmärksamhet, och skytte vände och såg lite 'förvirrad. Jag minns inte exakt hur det hände, men han började att berätta lite "av sitt liv.

Det var en cirkus som föddes i Berlin, efter förlusten av familjen, Han träffades av en slump den person som skapat detta projekt. Han lyssnade på, och accepterade hans inbjudan att följa i Italien. Trots utseendet lite "sorgligt, Han berättade att han var glad att valet. Freden i platsen tillät honom att finna sin frid.

Precis som han kom gick han. Jag följde honom tills jag såg honom försvinna utanför. Funder skakade mig från mina tankar jag inser att det var dags att gå. Vila allt perfekt så som jag hade hittat, och jag gjorde kontot ensam, lägga pengar i en liten bank förberett speciellt för användning.

Innan du lämnar jag såg boksignering sessioner och beslutat att göra en själv. Detta var beviset på min ankomst på min tanke, är övertygad om att det italienska folket, den verkliga en, är män av heder och passion. Jag skrev det mycket tydligt, eftersom Osteria senz'Oste är stolt över vittnesbörd.

Svizzera direte?  E ora che c’entra la Svizzera? Un attimo che vi spiego! Dovete sapere che sono conosciuta per la mia precisione organizzativa, è da sempre la mia dote innata e appunto per questo qualcuno diceva: Attenti che arriva la Svizzera!

Non per niente quando c’è da organizzare qualcosa mi vedo il dito puntato, e devo dire che mi piace, è la mia creatività che trova la sua giusta applicazione. Ma sono tanto precisa quanto a volte pasticciona! E va bè mica dicono che i geni si perdono nelle piccole cose! Già sento i fischi… ma dai che scherzo!

Dunque dicevo che mi sento un po’ Svizzera,  quindi oggi indovinate dove si va? A Lugano, alla scoperta della viticoltura del Canton Ticino.

Som vanligt,  mi sono documentata un po’ prima di recarmi sul posto. Dovete sapere che la viticoltura in Ticino si è sviluppata nei primi anni del novecento, dopo il passaggio devastante della fillossera. A Mendrisio infatti nel 1906 vennero impiantati i primi ceppi di Merlot che, grazie alle condizioni climatiche ideali, si sono sviluppati per la maggiore coprendo l’80% dei 1.000 ettari della superfice vitata. Nei restanti 20% sono presenti per le uve rosse la Bondola unico vitigno autoctono,  il Pinot Nero, il Cabernet Franc e il Sauvignon. Per le uve bianche lo Chardonnay,  il Sauvignon Bianco e il Kerner.  Från 1997  i vini ticinesi vantano il riconoscimento della denominazione di origine controllata.

Proprio lo scorso Settembre a Lugano c’è stata la presentazione dell’annata 2009 organizzata da Francesco Tettamanti,  enologo e Direttore di Ticinowine,  “L’Arte di coltivare il vino”. Francesco è stato mio gentile accompagnatore. Nel condurmi mi ha spiegato che la vendemmia del 2009 è coincisa con il venticinquesimo anniversario dell’Associazione vinificatori ticinesi,  l’AVVT .

Si é voluto celebrare l’evento con una collezione di vini a tiratura numerata, accompagnata dalla Guida alla degustazione a cura di Paolo Basso, il vice campione mondiale dei sommelier nel 2010. Apprezzabili le originali etichette delle bottiglie con i ritratti dei produttori realizzate dal pittore ticinese Gianluigi Susinno.

La serata poi è proseguita pressola Cantina Moncucchettodi Lisetta e Niccolò Lucchini. Visitando la moderna struttura firmata dall’architetto Mario Botta, ho apprezzato le scelte di Niccolò nel mantenere integro l’ambiente in pietra da cui è stata ricavata. Qui Paolo Basso ci ha guidato sapientemente nella degustazione dei 6 vini che aveva selezionato per noi.

Seduta a fianco a Lisetta ho passato la serata a chiacchierare come al mio solito sulla bella storia di vita percorsa con il marito Niccolò. Raccontandole alcuni miei sogni, lei mi disse: "Solo le grandi passioni riescono a trasformare le utopie in realtà".  E io ci credo pienamente, perché la passione è il motore della mia vita!

L’impulso alla creazione della cooperativa tra i piccoli produttori di Morgex e de la Salle fu data dallo stesso parroco, Don Alessandro Bougeat. Nacque cosi’ l’Association des Viticulteurs che diede seguito nel 1983 all’attuale “Cave du Vin Blanc de Morgex e de la Salle", che ormai annovera un centinaio di soci attivamente presenti nella conduzione dell’ azienda.

Il vigneto ai piedi del Monte Bianco, raggiunge un’altitudine di 1200 meter. Per salvaguardarlo dai danni del gelo e del vento si usa l’allevamento a pergole basse, sorrette talvolta da sostegni in legno o da caratteristiche pietre tipiche della zona.

Grazie alle condizioni di temperatura e di secchezza nell’aria, sono sfavorite le malattie crittogamiche (malattie parassitarie causate da svamp), con conseguente minore necessita’ di trattamenti. Qui il protagonista è il Prié Blanc, vitigno autoctono selezionato per il suo perfetto adattamento.

Durante la visita in cantina mi ha colpito sentire da Nelly Dainé la mia personale guida nonchè amica, il motto della Cave: “In vigna come 2000 anni fa.. in cantina come fra 2000 anni”. Vänner, questo per far capire quanto tradizione e tecnologia debbano andare a braccetto.

Oltre a raccontarmi dei nove vini in produzione di cui sette DOC, si è soffermata in particolare sul loro figlio prediletto, il vin de glace denominato “Chaudelune”. Eh sì, perché questo vino da meditazione ha una vendemmia invernale eseguita tra i -5 och -10 grader, solitamente di notte. Le uve vengono pigiate ghiacciate, e fermentate in botti di sette legni tipici valdostani piu due barrique di rovere.