Sono stati eventi di “grandi numeri” che non starò qui ad elencare, anche perché son certa, che i numeri… finirei col darli!

Sono stati giorni intensi, giorni di eventi di Vino e di Vignaioli finalizzati alla promozione e alla conoscenza di grandi tipicità Italiane che ci rendono famosi nel mondo. Vetrine che vanno viste a “giuste dosi” per gustarne tutti gli aspetti e le ricchezze.

Men nu frågar jag dig: "Sarà impresa mai possibile in questi contesti?” Quello che so per certo è che, dopo aver passato due giorni su e giù in perlustrazione parlando, guardando, ma soprattutto camminando (ahia i miei piedi…) son pronta per stilare un “bugiardino, ma… diVino!"

Consigli, posologia, modalità d’uso e… effetti indesiderati delle Fiere di Vino 😉

Premetto che non ho citato “VinNatur” solo perché quest’anno non sono riuscita ad andare.  Una cosa che proprio non capisco, dato che stiamo parlando di vini naturali, è il motivo per cui queste belle iniziative con un denominatore comune non siano organizzate in un solo contesto. Questo eviterebbe agli appassionati visitatori come me, di fare un tour a tappe a dir poco estenuante! Ehhh… che sospiri che faccio!

Som sagt, torniamo al mio bugiardino delle Fiere di Vino:

• Consigli: Vänner, il mio consiglio è avere le idee ben chiare sugli stand su cui soffermarsi dopo aver letto il programma; annars, visto i numeri delle presenze, si rischia praticamente di perdersi!
• Dos: Le dosi di somministrazione delle fiere…? Praticamente dopo una giornata di “somministrazione” le mie orecchie erano distrutte. 🙁 I miei amici produttori, sentiti al loro ritorno, hanno programmato un fine settimana di relax in una baita in montagna senza collegamenti telefonici… 😉
• Modalità d’uso: Ironizzo come al solito, ma anche nelle fiere sia pur nella confusione ci sono sempre spunti interessanti, sempre che li sappiamo cogliere soffermandoci a parlare con i “provati produttori”.
• Effetti indesiderati: Stordimento, mal di piedi, ma… sempre col sorriso, perché ogni volta tornando a casa si è più ricchi di conoscenza e di spunti su cui riflettere…

Som sagt, pronti din!

1′ Steg:   “ViniVeri 2013” – Decima edizione della rassegna storica dei produttori naturali a Cerea (VR)

Dico spesso che mi sento “Contadina” per l’amore e per la pace che mi trasmette la terra…

“In quanto Contadini non dobbiamo mai stancarci di essere Custodi dell’Ambiente e tutto ciò che lo compone, poiché da sempre esso è dominato dalla smania di possesso dell’uomo, è luogo di conquista, occasione di sfruttamento… A noi Contadini Veri compete il dovere di non dimenticare che della biodiversità, qualsiasi forma vivente ha bisogno, sia se appartiene al mondo animale che vegetale, essa stessa è sorgente di vita. Giampiero Bea, Presidente Consorzio ViniVeri”

Questo è il pensiero dei partecipanti presenti, produttori di vino ma non solo… Amici che ho felicemente rivisto e riabbracciato.

2'etapp: “Vinitaly 2013” – Salone internazionale del vino e dei distillati a Verona

Del Vinitaly se ne dicono di ogni, chi lo ama e chi lo odia. Personalmente non ero mai stata, un po’ per timore della confusione che non amo, e un po’ perché come dico spesso, amo vivere le realtà produttive direttamente “fält” insieme ai produttori. Ciò non toglie il massimo rispetto per questa manifestazione regina incontrastata del panorama enologico internazionale. Sollecitata dalla presenza di molti vignaioli che negli ultimi tempi ho avuto il piacere di conoscere, ho deciso solo in extremis di parteciparvi.

Mina intryck? Vi risponderò con degli aggettivi: maestoso, imponente, immenso, caotico… comunque sia, importante nodo di scambi e punto di partenza per presa di contatti. Non ho cambiato il mio modo di vedere le cose, ma ammetto che ho apprezzato molto la grandezza dell’evento.

A conclusione di queste belle, sia pur intense e stancanti giornate in giro per fiere, con il mio autista spericolato, un vignaiolo d’eccezione di Terra di Franciacorta, Monzio Compagnoni, vi har “vinosamente” festeggiato in una bella trattoria!

In alto i calici e… Salute ai bevitori di passione! 🙂

Gene Barbera, dricka verkar det för oss att vara ensam i en storm på havet utmanare ... Carducci

La Barbera, ett vin feminin elegant och käck personlighet. Carducci med dessa verser gör det klart karaktären.

Ett vin i Piemonte bland mina favoriter, nämns för första gången i historien i 1249 i ett dokument som deponeras i det kapitel i Casale Monferrato. Den spred sig först i det territorium som de sedan stråla i Asti och Monferrato i Tortona.

Tillfället kom med mig för att fira det med glädje “Barbera Revolution”, vertikal provsmakning av Coppo Barbera d'Asti Canelli på onsdag, 23 Oktober till Chick'nQuick - Sadler i Milano.

GUID Espert sommelier Luca Gardini ledde oss, under serata, vinprovning och historia. Rätterna Claudio Sadler  en trevlig möte av smaker, Han definierade "traditionellt avantgarde".

Claudio Sadler

La Barbera 1947, Barbera d'Asti Pomorosso årgångar 2010, 2004, 1996, 1989 och slutligen Moscato d'Asti Moncalvina 2011 är vinerna smakade Coppo.

Ett företag i bergen i Canelli, arv från generation till generation som gör bra etthundratjugo år. Nya spakar som ser, förutom en global marknad blev, till ett förändrat klimat som kommer att förändra de val och produktioner.

Som han säger Luca Gardini: "Varje fysisk produkt, Barbera också, har sin egen evolution. "

Luca Gardini

Under kvällen hade jag nöjet att chatta med Gianni Coppo. Som jag ofta säger folk är viktiga: är införlivandet av personlighet och karaktär av vad de producerar.

Han berättade för mig och jag sa till honom, hälsning honom ett löfte: "Vi ses i Canelli."

Gianni Coppo

Barbera betyder allt, för oss 120 år av historia tillägnad detta vin, för Piemonte är dess själ gömd, Mest populära, più magica. Fam. Coppo - Canelli

Jag brukar säga att min "andra liv" är full av kunskap och glada tillfällig, som om allt var förutbestämt, som ett pussel tar form. Men jag tror inte sätta gränser, och göra mig att se patienten transporteras med vindarna ... vindar varm och lugn som jag inte köra, som om det fanns en standard design som du skriver ... som någon jag visa vägen ...

Detta Min berättelse börjar en dag i mars 2011,  medan jag tittar på en kär vän på sjukhuset i hans sista ögonblick i livet, en Oderzo, i mitt land Treviso. I samma rum bredvid henne en kroatisk kvinna följdes av sin dotter, Svjetlana. Och 'väl det är känt som smärtan röra de innersta ackord i själen ... i dessa situationer intensiteten av förhållandet ökar och förenar mer än någonsin.

Det var så jag träffade Svjetlana ... Vi tillbringade timmar på dessa dagar för att berätta, upp till hälsar oss med ett löfte att inte förlora det mesta, eftersom som jag alltid säger, i förbindelserna har den kvalitet och inte kvantitet. Det finns människor som jag har etablerat en så djup anslutning, att ingenting någonsin kommer att förändras, jag avlägsenhet, kommer frekvensen av våra möten ... När jag hör deras röster, och som om tiden hade aldrig gått.

Plötsligt några månader sedan,  en kväll ett samtal kom. Svjetlana Jag kände mig väldigt upphetsad ... Hennes dotter Lana var att organisera en Educational konferensen om vin i Zagreb, den L.O.B.I.,  och gissa vad ... han ville att jag skulle delta som gäst! OJ dissi!  Jag svarade dig upphetsad, och tack vare Orjana, den andra dotter som var med mig och det gjorde min tolk, Jag lämnade tyst. I mitt äventyr, De var närvarande som experter, l'americano Mark Norman, English Martin Ward, e och croati Rene Bakalovic e Alexander Norsic.  De deltog i ett tiotal producenter från Kroatien och Montenegro, medan Italien var "Azienda Agricola Allegrini Fumane (VR) representeras av Christian Pisetta.

Vi ställa in tiden för tidigt och nådde Zagreb. Samtidigt reser med Orjana pratade mycket adresse tal disparata, baksidan, röra ögonblick av intensiv känslor. Saker läses av kriget som har uppslukat dessa folk har alltid upprörd. Jag kommer aldrig att förstå hur människan kan få för att nå tröskeln för sådan grymhet. När jag pratade med Orjana, Hon berättade för mig några av hans minnen ... Dagen såg jag hans far kommit tillbaka från kriget ... hans långa skägg, ögonen sorgliga och trasslat med oförglömliga bilder.  Han var åtta på tiden, och minnet av berättelser som han gjorde till familjen, nästan utan att inse förekomsten av ett barn, Han tänkte att han kanske inte förstod smärtade även. Vi hamnade excite både, och jag ville sluta, reemerged med alltför stora smärtor ... Bilderna av den vackra Zagreb de såg bort från dessa tankar.

Du anländer på " Hypo Center vi var hälsad med fulla hedersbetygelser. Allt var klart, och han rörde mig med bandet skär, öppna konferensen. Efter de olika vanliga foton, Jag hade nöjet att tala med Mark Norman professor i Internet Marketing, om betydelsen av sociala nätverk för marknadsföring och försäljning inom vinsektorn. Trots att man är medveten om hur mycket dessa nya försäljningstekniker påverkar marknaden, övertygelsen finns alltid kvar i mig där detta är möjligt, av behovet av mänsklig kontakt med producenten.

Ett vin är mycket mer än en drink... vinet är historia, det är tänkt... det är en livsfilosofi. När jag närmar mig den,  Jag ber att det berättas för mig.  Mannen som producerar det med sin erfarenhet och sin erfarenhet,  personifierar den, ger denna nektar singulära och oefterhärmliga toner.Det är därför att känna producenterna är en oersättlig livserfarenhet för mig som är oumbärlig för att jag ska lära känna deras vin... åtminstone,  som jag förstår det.  Och i den här tanken hos mig, kalla det romantiskt, Jag fick stöd av Martin Ward,  Engelsk gentleman, passionerad vinprovningspedagog. Ett sant nöje att träffa och lyssna på honom, en kär vän nu.

När jag gick bland de olika montrarna träffade jag de snälla herrarna Vingård Rupice di Podgorica, i Montenegro. De berättade för mig om sina val när det gäller att fortsätta familjens vinframställningstradition med en mycket begränsad produktion för riktiga amatörer. Utmärkt provsmakning av deras röda vin "DI VINE",  vilket jag kunde uppskatta genom att lyssna på deras berättelse.

Men det är inte bara vin som lockar mig... åh ja, Jag är ett fan av alla typiska produkter. Och där hittade jag en... "Maraschino, söt likör av marasca körsbär”. Likören har fått sitt namn till den ursprungliga ingrediensen från Dalmatien. De första som insåg det var de dominikanska munkarna i Zadar, runt 1500-talet. Det historiska företaget Maraska, det är nu den första tillverkaren av maraschino i hela Kroatien.

Dagarna gick snabbt med många provsmakningar, middagar och konferenser. Orjana var den skeptiker hon var, hon kom tillbaka mer passionerad än någonsin för denna sektor. Jag tror att denna erfarenhet var användbar för hennes liv och hennes framtid. Erfarenheter är alltid användbara, de berikar vår kunskapsrikedom och får oss att växa.  Mer privat,  perché non si può mai sapere dove ci portano… infatti,  il mio viaggio continua.

Bisogna andare dal vino, senza aspettare che sia il vino a venire da noi, diceva così Filiberto Lodi all’amico Mario Soldati

Dico spesso che questa mia seconda vita è davvero fantastica, e non solo per le cose che sto facendo. I grandi incontri che ho la fortuna di avere, sono vere emozioni che nessuno riuscirà più a portarmi via…

Ma ora voglio raccontarvi come nacquero Le Donne di Maggio…

Durante la cena di un evento che avevo organizzato a Pavia, mi era seduta a fianco una donna che per diletto organizzava sfilate.  E’ risaputo ormai da molti che adoro i vestiti, sono donna di fiocchi e cappelli… pizzi e merletti… sete ed organze! Adoro l’eleganza dei bei tempi! Se inventassero la macchina del tempo mi fionderei negli anni ‘60, quando la femminilità veniva esaltata dagli abiti e dagli accessori. Direte… e quindi? Quindi vi dico che anche se a volte mi sento dire: "Cinzia, ma dove devi andare vestita così ?!", mi piace così tanto che lo faccio lo stesso! 

Ma torniamo alla famosa sera della cena…

Appena sentii parlare di sfilata, proposi subito di organizzarla abbinandola ad una degustazione di vini. Ci sentimmo con gli interessati giorni dopo, e fissammo una data. Fu deciso che la serata avrebbe avuto luogo a Maggio. Maggio, il mese in cui le rose sbocciano come le donne che riprendendo in mano la loro vita… che rinascono. E fu proprio questo pensiero, che mi fece scattare una molla!

Esattamente così… avrei organizzato una festa per le donne in rinascita, le donne come me, che si rimettono in gioco con coraggio dopo aver superato gli eventi a cui ti sottopone la vita. Gli eventi che ti piegano, e che ti cambiano la prospettiva delle cose rendendo tutto più profondo e denso di significato.

Donne che rialzandosi investono nelle loro passioni. Donne che si prendono per mano come in un cerchio al cui interno si sviluppa quell’energia che da loro forza e coraggio, ma che soprattutto permette loro di aiutarsi reciprocamente per non sentirsi più sole.

Fu allora che decisi che in quella serata le protagoniste erano le donne: Le Donne di Maggio.

Halloween festa stregata! Ci spaventa la nottata! Tutti fuori a notte fonda festeggiam con baraonda. Streghe, maghi e fantasmini… Konfektyr, frittelle, cioccolatini! Che ricetta eccezionale! Che nottata micidiale! Tante maschere stregate; tante facce spaventate; tanti dolci nei pancini; tante zucche in lumicini. Den’ una festa un po’ paurosa, con fantasmi e streghe a iosa! E con maghi e mostri a frotte trascorriamo questa notte!

di Jolanda Restano

E’ già… è proprio vero che per me ogni scusa è buona per stare con gli amici! E quando qualche giorno fa Lucilla e Carlo della Cantina Pietrasanta mi hanno invitato al loro evento nell’antica barricaia, non ho esitato un attimo.

Mi organizzai subito scegliendo il vestito da indossare. Come dico io ad ogni occasione c’è il vestito giusto, e a ‘sto giro pure… la parrucca! Ma l’occasione era ghiotta non solo per festeggiare Halloween “a modo nostro”,  ma per degustare i loro vini e le specialità che avevano provveduto a prepararci.

Diversi sono stati i protagonisti della giornata…

Iniziammo con la degustazione dei vini… i vini di San Colombano, l’unica Doc della provincia di Milano. L’Azienda Agricola Pietrasanta trova sua collocazione nell’antica residenza di famiglia risalente alla metà del ‘700. I sei ettari di vigneto si ergono in una collina nel bel mezzo della pianura padana, e accolgono nove vitigni (barbera, croatina, merlot, cabernet, sauvignon, pinot nero, verdea, sauvignon blanc e riesling renano). In abbinamento fu servita della “raspadura”,   formaggio grana detto “Tipico Lodigiano”, servito a sfoglie leggere raschiate dalla superfice della forma giovane con un apposito coltello.

Non mancarono gli affettati tipici, la crema di zucca, la polenta con i formaggi lodigiani, i ceci con porcini e chicchi d’uva e la crostata con marmellata di noci e cioccolato. A degna cornice ci venne presentato il libro di Alessandra Germogli “Il tesoro del Conte Notaio”,  e le preziose ceramiche che hanno fatto la storia di casa Pietrasanta.

A termine della bella giornata,  tolti “gli abiti di scena” concludemmo con la promessa di rivederci presto. Si perché Carlo e Lucilla sono rispettivamente Coordinatrice e Presidente del Movimento Turismo del Vino Lombardo (MTV). Questa Associazione Regionale senza fini di lucro riunisce attualmente 89 cantine accomunate dalla volontà d’incentivare l’enoturismo con la promozione d’iniziative dedite all’accoglienza e al ristoro.

    “Il vino aggiunge un sorriso all’amicizia e una scintilla all’amore…"

Den. de Amicis