• Il vino è istinto.
• Il vino non è moda.
• Si beve per emozionarsi.
• Il vino non è fatto di teoria.
• Gli egoismi non aiutano il vino.
  
• Il vino va bevuto, va goduto e va condiviso.
• Il vino viene comunicato bene dalle persone sensibili.
• Bevete quello che vi piace, il vostro termometro è il vostro palato.
• La supponenza del giornalismo nel mondo del vino fa male al vino.

Sono parole di Luca Gardini dette a Bottiglie Aperte durante la verticale di Valpolicella Superiore Doc Dal Forno Romano, che ha condotto e a cui ho partecipato. Un evento che si è svolto in un luogo ricco di storia tra i più belli di Milano: il Museo della Scienza e della Tecnologia Leonardo da Vinci. Una manifestazione che ha visto la partecipazione di cento aziende vitivinicole del territorio.

Nonostante le ‘uscite colorite’ di Luca Gardini, che a mio parere a volte sono inopportune rispetto ai contesti in cui si presenta, apprezzo il suo pensiero, un inno al vino che, da vera appassionata, condivido pienamente. För detta, ho partecipato con piacere alla Masterclass da lui guidata svoltasi nella splendida ‘Sala del Cenacolo’. Per un’amante dell’arte e della storia come me, un’ambiente dalle atmosfere molto speciali interamente affrescato, la cui costruzione risale al 1709.

Dal Forno Romano, un’azienda agricola situata a Cellore d’Illasi in provincia di Verona, di cui ho sentito parlare la prima volta da Alberto Malesani durante una visita nella sua cantina. Non ho ancora avuto modo di andare a trovarlo, för detta, ho colto volentieri l’invito per l’assaggio dei suoi vini. In degustazione: Valpolicella Superiore DOC Monte Lodoletta 2006 - 2005 - 2004 - 2003 - 2002 - 2001 - 2000

Non mi soffermerò come fanno i tecnici su ogni annata, lascio a loro il compito. Vi dirò solo che ho ascoltato con attenzione le descrizioni dei vini, och, a conclusione dell’assaggio, ho scelto come mie annate preferite quella del 2003 och 2001. Una questione di gusti del tutto personale, som det borde vara. Un vino impetuoso e di grande carattere, un Valpolicella che si impone e che consiglio di assaggiare a chi ama vini di particolare struttura.

Per concludere, il mio consiglio è sempre lo stesso: oltre a partecipare alle degustazioni, visitate le aziende agricole e ascoltate i produttori. Imparerete assaggiando, och, grazie alle vostre papille gustative, arricchirete il vostro bagaglio di esperienze sensoriali.

Per capire veramente il vino bisogna conoscere i territori e le persone protagoniste. E’ la terra, insieme al loro cuore e alla loro testa, a dagli forma e sostanza. Questo è semplicemente il pensiero di una donna che ama il vino per ciò che rappresenta: känslor, storia, tradizioni e territorio.

Non amo il caos ne la frenesia… amo la campagna, il verde e la tranquillità. Forse è per questo che vivo le città velocemente, con una ‘toccata e fuga’. Qualche mese fa però è stato diverso… ho conosciuto una Milano splendente, abbagliante, aggregante… insomma ho vissuto un pomeriggio e una sera in una Milano che non mi aspettavo.

Dalla Stazione Garibaldi, attraversando la strada, mi sono diretta verso Piazza Gae Aulenti, uno spiazzo circolare di ben cento metri di diametro dedicato all’architetto e designer da poco scomparsa. La visione delle moderne e splendide architetture progettate dall’architetto argentino Cesar Pelli, in collaborazione con lo studio italiano Land, mi hanno letteralmente abbagliata.

Luci, färger, fontane e varie proposte culturali, hanno reso questa piazza un vero punto aggregante per la città.

Men inte bara, attraversando un passaggio pedonale si incontra l’opera urbana di Alberto Garutti. Ventitré tubi in metallo cromato disposti in circolo che, richiamando quasi per amplificare la nostra voce, ci permettono di salutare il mondo dicendo: “Siamo pronti! Milano vi aspetta!

Superato un passaggio pedonale, una lunga gradinata mi ha condotto in Corso Como, il centro della vita di Milano, att, con i suoi locali e le sue vetrine, va vissuto passeggiando. Nyckelordet här är: “aggregazione”.

Si era fatta sera… come dico spesso le città vanno vissute di giorno e di notte, l’unico modo, per mig, per conoscerle pienamente. Accese le luci Milano si è vestita, come sa fare solo una signora elegante indossando un abito da sera.

Vi consiglio di non perdervi la visione dei bellissimi murales degli studenti del Liceo Artistico Umberto Boccioni di Milano, presenti sulle pareti del corridoio sotterraneo della fermata ‘Stazione Garibaldi’ della metropolitana.

La bella Milano si è preparata per EXPO 2015 un evento unico per il “Sistema Italia”: en Expo med den första modellen Digital Smart City del futuro, un quartiere ecocompatibile a pochi chilometri dal centro.

Una grande Milano pronta ad accogliere il mondo!

I svärdfisk testade vid låg temperatur, 62 grader, med karamelliserad kastanj Gran Marnier, mosad cannellini och skal (skal) apelsin karamell. Chef William Paolucci.

David Lacey, far del Ristorante The Malmaison di Milano. Jag träffade honom under en nyligen demonstration street food. Det som slog mig om honom? Sättet han sade till sina råvaror, särskilt genom att tillhandahålla rekommendationer och insikter om kräftdjur och blötdjur, att särskilt uppmärksamma allmänheten, har givit upphov till en av de mest framgångsrika åtgärder för dagen.

E "av den anledningen att jag ville känna honom bättre genom att acceptera en inbjudan till middag på hans restaurang. Men jag visste inte allt, ett, Jag visste inte tidigare relaterade till hans privata liv som tyvärr påverkar dess historia reparativ.

Timmar, Folk som känner mig och bryr sig om mig, att veta hur jag känner för huvudpersonerna eno, du är orolig om att skriva mig i privata. Jag var där bara för att lära känna en person och de rätter av hans goda unga kock, William Paolucci. Punkt.

Rå fisk

En man från Puglia som bott i Milano en svår, som lämnade skolan vid femton till arbete på marknaderna för frukt och grönsaker, att stiga upp klockan tre på morgonen, i den kalla vintern och solen på sommaren. Därefter, på natten, arbeta på en nattklubb för att täcka kostnaderna.

“Cynthia, Jag kommer aldrig att glömma när jag kom från, minnen ger mig alltid glädjen av leende. Jag är född i en historisk stadsdel i utkanten av Milano, Giambellino, i 1965. Jag har upplevt de värsta åren. Mer än hälften av mina vänner och skolkamrater har dött av droger, medan andra hamnade i fängelse. Nu när jag har något till mig som verkligen ger mig tillfredsställelse, Jag gör mitt arbete med kärlek och passion, det är det.”

Visst jag gav honom några råd. Det finns många förändringar som måste göras i sin lokala. Som jag sa till David i natt, a volte per cambiare bisogna dare una vera svolta alla propria vita, göra svåra val och allvar vänder blad. Kapitel stängd.

Jag lämnar bara de bilder som slog mig den dagen jag träffade honom.

Den brittiske författaren Charles Caleb Colton jämfört champagne vid en kritisk: "Det finns inget mer motbjudande när det är dåligt ... inget mer delikat när den är bra."

Trots att jag är en kvinna som älskar rödvin (de som är bra), När jag får chansen tar jag med glädje smaken av ett glas champagne som produceras av en Maison kända för kvaliteten och historia.

Charles Heidsieck är ett franskt vin som föddes i vingårdarna i Champagne - Ardenne regionen i norra Frankrike. Ett vin som tilltalar lyx, elegans och förförelse, mycket älskad av kvinnor.

Champagne Charles Heidsieck

Väl, några nätter sedan tog jag inbjudan av Philarmonica, Faktiskt distribution av utvalda produktioner, närvara vid en middag tillägnad denna produkt champagne från en historisk Maison född 1851.

I centrum av Milano, ske i den härliga restaurangen ‘Brassica Merenda', erhållen från en patricier lägenhet i slutet av 1700, hölls evenemanget med provsmakning utförs av sakkunnig ledning av Markuskyrkan.

En sommarkväll i Milano med charliesway # @ philarmonicaspa

Inte veta Marco, När jag frågade honom vad som upptar, hans svar var redo: "Cynthia, Jag berättar historier om vin och män". Vad bättre möjlighet att lyssna…

I en egendom blir, i en unik och elegant inredda, med tio bloggare jag gjorde en turné med vinprovning, kombinerat med en middag med den typiska medelhavssmaker.

Si beve Champagne Charles Heidsieck Millésime 2000 Vintage Brut e… Medelhavsmat du äter

En Maison med fem etiketter: Charles Heidsieck Brut Réserve, Rosé Reserve, Tappning Brut 2000, Årgång ökade 1999 e Vit Millennia 1995.

Varje hans egen champagne. Mitt, åtminstone en som har vänt sig mer till min belåtenhet för nöjet i näsan och i munnen, è stato han årtusenden Vit 1995 Tappning.

Vintage Vit årtusenden 1995 Tappning – Charles Heidsieck

För att följa med, oltre en Billie Holiday con ‘Crazy Han uppmanar mig', lyssna till berättelser om Marco på växlingar i en familj som har resulterat i soaréer i de europeiska domstolarna till nutid, dess produkter.

"Champagne Charlie", det namn som det kallas i USA, är ett vin av ett franskt företag som utmärker sig för sin erkända förmåga att arbeta som ett team. En attityd än en lutning, som med tiden gör att ekonomierna och territorium.

Restaurang "brassica Merenda’

Min första gången med en igelkott har varit ett par år sedan i Milano på restaurangen "Da Giulia". Men vad du fick?! Igelkotten i fråga som jag hänvisar är, ja det var ... en stor sjöborre! 😉

Aldrig har haft tillfälle att smaka denna delikatess, några år sedan en kär vän har tänkt att ge leder mig just på denna restaurang i Milano. Ett familjeägt företag vars ägare, Abbott och Julia båda Bisceglie i provinsen BAT (Barletta-Andria-Trani), är förenade i livet och i arbetet 20-5 år.

Efter att det fanns andra, för nu är de vänner med vilka, ibland personligen och ibland jag interagerar på social, men mest jag glädja gommen.

Med detta sagt nu utnyttja tillfället att göra dem några frågor, men framför allt för att utforska några ämnen som jag bryr mig mycket. När jag går till en restaurang, som känner mig vet, Jag går med ett kritiskt öga, och inte endast. Kvalitets catering kan vara en hel del för att främja territoriet i sina produktioner.

Giulia är för upptagen i köket, Giannis upp till dig att svara mig! Är du redo? Idag ska vi prata om territoriet, av matkultur, av extra jungfruolja, della doggy bag, vin, alkoholtest… naturligtvis restaurangen.

• Hur mycket av ditt land, Jag menar hur traditioner och specialiteter i köket på din restaurang?

Jag vill testa? Cinzia är redo! Därför, all vår mat är baserad på typiska rätter från vårt hemland, även om en modern twist. Vi använder råvaror som är typiska för området, såsom Senatore Cappelli mjöl som produceras i Murgia, grits Tumminia Castelvetrano, den brända vete Daunia i San Severo, extra jungfru Bisceglie, le grönska, la frutta, skaldjur och fisk och skaldjur från Manfredonia.

• Insisterar ofta på det faktum att piller med matkultur, kan även göras av storkök som förklarar ursprunget för de råvaror av rätter som kommer med till bordet. Dela?

Absolut håller med dig. Och "vår vana att tala om för den maträtt som vi ta med till bordet för våra gäster att få dem att förstå vad de äter.

Busiati Trapanesi gryn Tumminia pistasch pesto och tonfisk bottarga

• Låt oss tala om extra jungfruolja. Som jag ofta säger vill jag se på restaurang tabeller, vilket är fallet för viner som redan, av "kort av olivolja" piller med information som presenteras kortfattat de egenskaper sort (olika oliver). Därefter, Jag önskar att jag erbjöds en liten flaska olivolja är representativa för ett område som jag skulle använda under måltiden, Jag skulle betala räkningen till kampanjpris, och att jag skulle ta hem. Utopia eller hopp? 

På tal om olja kan inte glömma när jag var barn jag ägnat olivskörden på landsbygden. Jag minns väckarklockan en bra tid att 4.30 och min far, som tände elden för att värma upp medan den stora predisponerande jute avskedande runt träd. Tempi duri ma belli.

Jag undrar om det är möjligt en lista på extra jungfruolja? Vissa har det, det viktigaste för mig är att ha ett certifierat kvalitets extra virgin olivolja och oliver som produceras i Italien av mark. Som ni vet att jag använder extra jungfru Lamantea, en produkt av den mark i Apulien. De sorter av oliver som används är oliv-och oliv Coratina Ogliarola, typiskt för vårt land.

• Nu för doggy bag, eller snarare det paket som gästen i restaurangen tar hem den mat som har avancerade. En consuetudine all'estero, i Italien en mycket mindre praktiskt i bruk. Är vi alltför "herrar"? Jag undrar, men hur de gör det?

Cynthia är vi själva som vill ta hem överbliven mat i en behållare redo att värmas. I första hand är emot avfallet av mat, särskilt i dessa kristider.

• Samma sak gäller för vin, åtminstone för mig. Med tanke på de korrekta begränsningar gällande, i fall borde vi sätta guiden är önskvärd, När du beställer en flaska och du hamnar inte, att de kunde ta hem. Sei i Accord?

Några,  capita che alcuni si portano via la bottiglia. Kunderna är nu medveten om hur mycket de kan dricka. Den’ anledningen till att jag valde ett stort antal flaskor cl 375 medan jag beslutat att inte servera vin på glas eftersom, förutom att förlora magin i uncorking,  può far pensare anche a vino recuperato.

Den sicilianska cassata Giulia

Jag avslutar mitt tal med Gianni minnas, om de begränsningar som gäller angående konsumtion av alkohol, att reglerna kräver obligatorisk för alla offentliga platser öppna efter midnatt, del possesso di un apparecchio che dia la possibilità ai clienti che debbano mettersi alla guida di rilevare il proprio tasso alcolemico, den välkända gräns 0,5 gram (för nya förare förväntas att betygsätta 0).

Det vore lämpligt att de hade alla, även de som stänger före midnatt. Men tänk på att det är vår rätt att begära att kunna göra en "alkoholtest", om vi tvivlar på vad vi drack.

Le fotografie dei piatti sono del ‘Ristorante Da Giulia’