Le ricette delle mie vacanze a Ponza: Fusilli alla maniera di Ponza, Acciughe marinate di Agostino (in copertina), Patate al finocchietto selvatico, Criscito: lievito madre naturale, Liquore al finocchietto selvatico.

Chi è appassionato di storia come me, tendenzialmente è attratto da tutto ciò che ne consegue. Amo visitare gli antiquari, curiosare tra gli oggetti antichi e indossare vestiti vintage. Mot den andra, da sempre, ho un’ammirazione particolare per le auto d’epoca sportive. Questo mio trasporto è rivolto anche ai libri e ai vecchi giornali. Poco tid fan, a Roma, ho passato ore e ore su delle edizioni della Domenica del Corriere di oltre cinquant’anni fa, leggendo vecchie barzellette e gli articoli settimanali di enogastronomia di Luigi Veronelli. Non saprei esattamente spiegare il perché, ma tutto ciò che ha una storia mi affascina da sempre. La stessa cosa vale per le tradizioni, och, nella cucina, per le ricette della memoria legate al territorio.

Nelle mie ultime vacanze, a Ponza, passeggiando lungo il viale del porto, mi ha colpito un vecchio libro di cucina aperto in bella vista all’ingresso di un negozio. Incantata mi sono immersa nella lettura, sfogliando pagina dopo pagina… Il mio tempo libero, dovunque io mi trovi, ma in particolare quando viaggio, è scandito da elementi essenziali: ritmi lenti, natura e cucina del territorio. För detta, nedan, riporterò alcune ricette tipiche del posto che ho letto, sperimentato e assaggiato. Oltre a condividerle, ne farò memoria e soprattutto buon uso.

Fusilli alla maniera di Ponza

In olio d’oliva soffriggere 600 grammi di peperoncini verdi mondati di gambi e semi. Aggiungere 600 grammi di pomodorini ciliegino interi con un pizzico di pepe nero, salare e, a fuoco lento, portare a cottura fin quando i pomodorini si saranno sfaldati.
Condire i fusilli cotti al dente aggiungendo qualche fogliolina di basilico.

Acciughe marinate di Agostino, un pescatore di Ponza

Le acciughe o le alici (i pescatori le chiamano in un modo o nell’altro in base alla dimensione), sono ricche di calcio, järn, zink, proteiner, vitamina A e omega-3. Un pesce azzurro salutare ed economico che si può preparare i molti modi e che fa bene alle nostre ossa.

Pulire delle acciughe togliendo loro la testa e le interiora. Una volta sciacquate passarle in un tegame in cui, precedentemente, è stato fatto soffriggere uno spicchio d’aglio. Unire qualche pomodorino, un cucchiaio di aceto bianco, sale e origano. Far cuocere per cinque minuti a fuoco vivo e servire.

Patate al finocchietto selvatico

Tritare due cipolle e farle imbiondire in una padella con olio. Aggiungere quattro patate tagliate a tocchetti. Cuocere per dieci minuti in poca acqua bollente salata due mazzetti di finocchietto selvatico tritato grossolanamente, e unirlo con la sua acqua alle patate fin quasi a coprirle. Stufare a fuoco medio per circa venti minuti fino a quando il liquido si sarà asciugato quasi del tutto. Aggiustare di sale e peperoncino secondo i gusti.
Stufato più a lungo, finché il tutto diventa quasi una crema, ci si può condire la pasta.

Liquore al finocchietto selvatico

Raccogliere venti capolini freschi di finocchietto selvatico, lavarli e asciugarli. Quindi immergerli nell’alcool in un contenitore di vetro a chiusura, e lasciare macerare per circa venti giorni. Una volta passato questo tempo filtrare e imbottigliare.

Criscito, lievito madre naturale

Impastare 200 grammi di farina, 90 grammi di acqua, 1 cucchiaio di olio e 1 cucchiaio di miele fino a formare un panetto. Quindi togliere 100 grammi dell’impatto ed aggiungervi 100 grammi di farina e 45 grammi di acqua a temperatura ambiente. Mescolare bene e, richiuso nel contenitore, lasciare riposare altri due giorni; ripetere l’operazione e riporlo in frigo. Efter 5 giorni ripetere nello stesso modo, e ancora per altre due volte, (in pratica per una durata di 15 giorni).

Quando si utilizza il lievito per fare il pane, brioche ecc., se ne prende una parte, mentre quella rimanente si integra per ugual peso con farina e acqua fino a… quando volete. Per panificare va utilizzato circa 1/3 di lievito rispetto alla farina da utilizzare, quantità che aumenta lievemente se si usano farine integrali, perché lievitano meno facilmente.

Fonte ricette: “Ponza, cucina tradizionale e nuove tendenze” di Pina Di Meglio, Silverio Mazzella e Gennaro Mazzella

Ponza, un’isola di origine vulcanica in provincia di Latina situata nel mar Tirreno, den största av de Pontinska öarna. L’ho conosciuta grazie ai racconti di un amico che mi ha parlato, con così tanto amore della sua terra, da indurmi a visitarla.

Chi approda a Ponza si prepari alla vista di bianche falesie rocciose, di grotte, di anfratti, e di acque color smeraldo dai limpidi fondali. Un’isola di pescatori dalla bellezza selvaggia, dalle grandi distese verdi, e dalle caratteristiche case color pastello.

Le isole, da sempre, mi attraggono per la pace e per il benessere che mi sanno trasmettere. Da una terrazza sulla collina di ‘Le Forna’, località a 7 km dal porto raggiungibile attraverso una strada panoramica, ho goduto dei colori, dei profumi, dei tramonti, e della visione notturna delle luci delle case ponzesi in lontananza.

Scenari unici della nostra bell’Italia, che fanno comprendere quel legame nostalgico che si instaura dopo la visita a queste terre. Nei giorni passati a Ponza ho esplorato la natura e le tante calette raggiungibili via mare e via terra attraverso i molti percorsi turistici. Raccontarli non è sufficiente, bisogna viverli… Bilder, in questi casi, valgono più di mille parole…

Circondata dal mare e abbracciata dalla natura…

Den’ stata questa la prima sensazione appena arrivata a Ponza. Dalla mia terrazza sulla collina di Le Forna, piccola frazione dell’isola, ho goduto dei tramonti rotti solo dal frinire dei grilli, e dai richiami dei gechi in amore.

La mia esplorazione dell’isola, dietro consiglio di un pescatore, è iniziata a Cala Gaetano, una baia a Le Forna raggiungibile via terra attraverso una ripida scalinata.

Cala Fonte, un antico porticciolo dalle acque color smeraldo ancora oggi usato dai pescatori. Sotto un piccolo passaggio, in una grotta naturale che divide il mare, cullata dalle onde ho trovato un fresco rifugio per sfuggire alla calura estiva.

A Ponza, i Baia di Cala Feola, c’è un tratto di mare chiamato Piscine Naturali. Facile capire il perché di tale nome…

Le isole vanno vissute via terra e via mare… Durante un giro in barca ho ammirato Cala Inferno, luogo suggestivo e ricco di storia il cui nome, mi dicono, ha origine dai 350 steg som en gång var nödvändigt för att uppnå det.

Omedelbart efter porten visas den majestätiska grotte di Pilato, l’antico Murenario romano risalente al I secolo a.C.

Capo Bianco, una bellissima baia di roccia tufacea accessibile solo via mare, che colpisce per il bianco dei suoi scogli. Federico Fellini ha girato qui alcune scene del film Satyricon.

Immancabile la tappa via mare davanti all’imponente Arco Naturale.

Cala dell’acqua, dominata da Forte Papa, una fortificazione cinquecentesca di età borbonica. Namnet på denna vik kommer från svettas den steniga sidan.

Ponza, en ö där naturen lever och livet i det förflutna, non certamente meta ideale per chi ama il turismo di massa. Passeggiando nei suoi molti percorsi, ho potuto ammirare fiori e piante dai profumi intensi e dai colori brillanti.

Per chi ama le spiagge lunghe e attrezzate, io meno, dal porto, con dei piccoli traghetti che effettuano un servizio continuo, si arriva a Frontone. In realtà lo si può raggiungere anche via terra attraversando un percorso tortuoso, att, per le difficoltà conseguenti, non è consigliato a tutti.

In barca con Aniello, un uomo nativo del posto che ha dedicato la vita al mare, tra le tante bellezze naturali tra cui da sempre ha la fortuna di vivere, ho potuto ammirare la meravigliosa isola di Pamarola, base fino al ‘700 di pirati barbareschi. Chi avrà l’opportunità di visitarla si prepari alla visione di limpidi fondali, di mare cristallino, di faraglioni e grotte… scenari da sogno di un’isola italiana tra le più belle al mondo.

Jag lämnade ett par dagar Ponza… un’isola che vive principalmente di turismo, che riporta indietro alla vita di un tempo, e che non dimenticherò, det med sinnet med hjärtat det.

Det är inte lätt att leva från havet…

Nature, mare e cucina del territorio, elementi essenziali per le mie vacanze. I senaste dagarna har jag smakade på ön och samlat några typiska livsmedel, che a breve vi racconterò…

Qui di seguito segnalo alcuni numeri che mi sono stati utili durante la mia visita a Ponza.

• Collegamenti

Laziomar: Formia tel. 0771 23800 / Ponza tel. 0771 80565 / Anzio tel. 06 9860083

Aliscafi Vector: Anzio tel. 06 9945083 / Ponza 0771 80549 / Formia 0771 700710

• Pro Loco

Pro Loco Ponza tel. 0771 80031 – www.prolocodiponza.it

• Välkommen

Agenzia Maridea di Marianna Impagliazzo tel. 0771 809684 – www.marideaponza.it

• Gite in barca

Sig. Aniello cell. 339 8309248

I en era som domineras av kock, verkar nästan malplacerat att nämna kockar, och ändå är det de som har präglat inledningen av dessa mästare, som de kallar dem idag, världen gastronomi. Märk väl, absolut inte vill ha dem respektlöshet, ... Men nu gör jag en fråga: "Hur mycket vi missar det enkla köket, hemmafru, en av de finaste restaurangerna i landet som går i arv traditioner knutna till familjerna och territorier?"Jag har fått svaret, och ofta, med min lilla provokation, Jag försöker uppmuntra dem som vill "återvinna", snarare än att fortsätta att skapa.

Torsdag 13 Februari, Ales Vitiello, käre vän och sommelier, ville ta en bit av hans Ponza, som så kärleksfullt berättar med andra vänner i Ponza säger, restaurangen Il Fauno Cesano Maderno. Tack Rosaria Punta Rökelse, och Mary och Sabrina Vad var så, kockar av dessa matställen typiska Ponza, Jag kunde andas atmosfären och smaka dess smaker.

Kväll tillägnad Ponza

Jag har ännu inte haft möjlighet att besöka denna ö, den största av de Pontinska öarna, i provinsen Latina. Skärgården som innehåller, omfattar öarna Gavi, Zannone, Palmarola, Ventotene och Santo Stefano. I realtà, tack vare berättelserna om Alexander, är lite ", som om jag visste… ett land av hav och fiske, av nostalgiska atmosfär och barndomsminnen ... men också många smaker.

Jag kunde inte börja utan en skål för kvällen. Genom att göra så jag har ätit "Fyr av vakten" 2013, ett vin gjort på en gammal vine, den Biancolella. Dess namn syftar på en plats av stort historiskt och kulturellt, först bland de sex riktiga italienska FAI: The Lighthouse Guard på ön Ponza.

Du vet det “pettola”? Det en blandning av mjöl, vatten och salt som producerar de trasor för linssoppa, en baljväxt typisk för denna ö mindre än traditionella.

Säger Alessandro: “Den kungsfisk bör stanna i potten från huvud till svans”, kanske för att en klok herre i sitt land hävdade att om man tar bort en fisk huvud och inälvor, du förlorat all sin smak. Utbredd i havet i Ponza, kungsfisk är bra i alla de sätt på vilka det är kokta. Som sagt, Här är han med paccheri och Olivelle.

Nu är det upp till nocchette, stekt bakverk typiska Carnival vars namn härstammar från "Knuckle", vilket betyder båge. I detta fall är emellertid, har lidit en kontamination Lombarda: en mjuk kräm med mascarpone. 😉

Jag sa inte att även med oss ​​fanns pojkarnasInstitute Filangieri Ponza, närvarande vid BIT i Milano. I slutet av middagen, distribuerade de stenar som samlats på stränderna av ön målningarna personligen från dem. Om stenar, Jag avslutar med en sten, snarare, con "Stenar Palmarola'Rosaria restaurang Punta rökelse. En pasta gjord med mandel, nätter, russin, choklad och vitt vin Ponza.

I det här fallet ... en sten leder till en annan.

• Restaurang Il Fauno
  Din Borromeo, 29 Cesano Maderno (MB)
  Sådan. 0362 540930

• Restaurang Punta Rökelse
  Via Calacaparra, 24, Le Forna, Ponza (Ö)
  Sådan. 0771 808517

• Restaurant So Com'era
  Kristi ord, Le Forna 5 Ponza (Ö)
  Sådan. 0771 808683

Ales Vitiello, för vänner Sandro, en sommelier och krögare, men framför allt en vän. "Endast vin d'art" är ett anagram på hans namn som utvecklats av Joseph Maria Grassi, en vän som njuter så.

En man som har i sitt hjärta ett land, hans Ponza. Jag blir rörd när jag ser honom dela minnen och fotografier i svartvitt av ön som var tvungen att lämna så många av affärsmässiga skäl. Han säger i sin blogg: 'Hemmet i säck av Ponza'.

"När tornavo till Ponza, nästa morgon, ridiventavo sjömannen av min far och hans fem-meters båt gick vi fiska tillsammans. Min far gav upp öva havet i slutet av '92: hade mer än åttio år ... "

Constantine Sacco, far till Sandro, Santa Teresa på 60-talet (kvar på fören)

Sandro, tack vare hans långa erfarenhet som krögare först på Osteria delle Bocce i Seveso och nu på Il Fauno Restaurant i Cesano Maderno, har många minnen tillbringade med karaktärerna i italienska. Från tid till annan när det finns en möjlighet, Jag älskar att veta hur man lyssnar, någon som håller med mig.

Idag vill jag att du ska veta…

Hej Sandro, Jag skrev dessa tankar en morgon i gryningen. Jag sover inte och mitt sinne sprang. Kanske en önskan att resa med orden? Vem vet… Jag tror att vi förstår varandra nostalgisk och romantisk.

• För några nätter sedan du berättade för mig att tiden… Jag älskar när du berättar historier om världen av mat, lo sai. Jag citerar någon som har fastnat i mitt sinne i synnerhet?

Det kan finnas många Cinzia, att säga sanningen snarare än anekdoter påminna folk som älskar mellan Milano och omgivande områden har spridit konsten att god dricka. Jag minns till exempel Anthony Trimboli – Apuliens ursprung – som i sin ungdom, under efterkrigstiden, hade vänt nästan hela Frankrike och Italien hade fört en encyklopedisk kunskap om franskt vin i allmänhet och i synnerhet champagne. Prata med honom – man rent ut – var en unik nöje.

Som med resten av "jakobinska" av Adriano Romano. Masters även innan säljare. Hur är det bröderna Brovelli? Män från andra tider som berättade vinet med stor passion.

Un aneddoto. En kväll händer ett par vänner för middag på Osteria delle Bocce (vår tidigare restaurang) tillsammans med ett annat par. På displayen vid ingången var det senaste urvalet av whisky Samaroli. Dopo pris, en nästan tom restaurang, den vän ber mig att ta med whiskyn mer konstigt att jag, i metod anonym, hans gäst. Denna gentleman, efter provsmakning, berättade allt du kan om denna märkliga destillat som jag hade dragit sig ur en möbel som jag hade i ett annat rum. Efter att ha druckit gott tillsammans berättade om sitt arbete. Han tillbringade sin tid i Skottland att välja whisky på uppdrag av en multinationell. För en tid sedan för att se filmen "sidan av änglarna," Jag minns honom.

• Kommer du ihåg när vi träffades första gången? Jag nästan praktiskt taget tvungen att ordna kvällar av kultur och smak för kunskap om mat och vin. Du ska veta att Sandro är en stor kännare och älskare av mat och vin, kanske bara lata lite entusiasm från människor i lärande. Men sedan kom en vulkan…

Den’ Cynthia Tosini är förvisso sant att en vulkan som det är också sant att jag odlar "konsten av tvivel". Jag var gammal nog för att vara säker på att inte behöva sälja visshet och var så ofta att fråga om du behöver något eller någon att berätta för min värld. Sedan, när du krockar med Cynthia Tosini många tvivel gå åt helvete och meritförteckningar.

Du måste veta att vi började organisera evenemang tillägnad vin och mat från hösten '84: trent’anni fa. Det fanns inget internet och våra nyheter reste med vanlig post, men det var så mycket uppmärksamhet, och ofta hade problem att hantera de många som ville delta. Jag sedan hade jag kul att sätta ihop så många kurser att organisationer eller institutioner i området. Innan jag lära dig roade. Redan nu, denna regel gäller.

Ales Vitiello… Sandro

• Kliv på en fråga med anknytning till din verksamhet. Hur skulle du beskriva den genomsnittliga konsumenten i dag, i betydelsen av vad som väntar och vad man ska leta efter?

Den genomsnittliga konsumenten i dag lider så länge du lever. Vi som har levt genom åren av "Milano för att dricka" vi tycker att det är svårt ibland för att förstå vad som händer. Konsumenten är fortsatt uppmärksam och nyfiken, redo att överväga i förhållande till de goda och nya föreslås. Han tillade dock, eller snarare anses viktigare än tidigare, dom om det verkliga värdet av det som serveras.

Du kan också betala så mycket en flaska vin, men det är viktigt att vara värt pengarna. Det räcker inte att den som säljer den är "en man från den första sidan". Inte gömma sig dock att är komplicerade år; vet hur man gör bra i köket och vet hur man hittar stora viner till ett rimligt pris har blivit kritisk.

• Jag säger ofta att rollen för restaurateuren, presentera rätter och serverar vin, kan kallas en veicolatore piller informationen avgörande för att förmedla till konsumenten matkultur. Esagero? Jag tror inte. Jag är övertygad om att, med start från bordet, att inte tråka gästen, du kan göra mycket i denna riktning.

Du har helt rätt: yrket catering kan vara ett bra tillfälle att sprida en hel del goda vanor, inte bara mat. Inte av en slump på en restaurang eller äta i företaget, talar vi ofta om mat och gemytlighet.

Det påminner mig om Garcia Marquez – Generalen i sin labyrint – han frågar en mängd Simon Bolivar: "Men eftersom européerna är vid bordet när man diskuterar mat?". Vilket svar? Vid bordet samtidigt talar om mat talade om hela människans villkor. Dessutom, även den kristna liturgin tänka i dessa termer: berättelsen om Jesus på jorden slutar med en sista måltid.

• Nu, i slutet av vår chatt här, en av de många, Jag vill att du skriver mig en påminnelse om ditt land. Com’è Ponza a primavera?

Ponza är min "plats för själen". Jag tillbringade större delen av min tid här i Brianza, ma om jag definirmi, mig säga att jag är Ponzese. Vad menar du med? Allt och inget. Vi ponzesi inte vi bättre göra det sämre än andra. Vi är en annan sak. Det sägs att en persons karaktär formas under de första levnadsåren; Jag har byggt min tittar på havet. Från min trädgård, i dagarna av storm tänker på min far som fiskar i vågorna eller i den vackra våren morgnar, När skönheten i landskapet är doften av ärttörne.

De saker du tar dem fastna och inte förlora mest. Ponza på våren är den vackraste platsen i världen. Inte bara för skönheten i området, men också och framför allt för sina smaker. Gå runt bergen för att plocka vilda sparris, njuta det goda i vissa kronärtskockor odlas i vulkaniska jorden som ger det en mycket kraftig smak är unik känsla.

Och havet? Under våren du äter den godaste krabba spindel, bläckfisk och bläckfisk i kvantitet och fisksoppa, som vid denna tid har en speciell smak. Jag skulle kunna fortsätta i timmar som talar om, men om du har så, ge dig själv en vecka till Ponza på våren, Jag garanterar att du kommer att ha problem med att få tillbaka.

Sandro, Jag lovar er att jag kommer att…

Fotografier av Alessandro Vitiello