Blogg:  FoodWineBeer 

Da tempo si discute sul divario della comunicazione fatta tra blogger e giornalisti. Un argomento ormai tritato e ritritato che tratta due figure i cui scritti hanno una carica emotiva ben diversa. Io insisto sul fatto che, comunque sia, entrambi possono aiutare comunicando ognuno a loro modo il territorio e le sue produzioni. Det viktigaste för mig är konsekvent, che va mantenuta evitando le onde di comodo del momento.

Den passion som drev många bloggare i denna riktning, compresa mig, ha fatto emergere quanto la comunicazione digitale possa essere d’aiuto in questi anni difficili che stiamo vivendo. Questo non appanna in alcun modo la figura del giornalista, att, in modo professionale assolve ad altrettanto compito. Non è una gara, non potrà mai esserlo, essendo la forma comunicativa assai diversa.

Ho fatto questa premessa per introdurre un blogger, eller bättre, un Passion Blogger che conosco e seguo da tempo: Samuel Vergari, in arte ‘FoodWineBeer’.

Anche se l’approccio di Samuele non è il mio, nel senso che a differenza di lui io amo scrivere dopo aver vissuto di persona il territorio e i suoi protagonisti, rispetto la sua scelta dettata in questo momento da esigenze familiari.

Den värld av bloggare är inte alltid lätt, l’ho conosciuto tempo fa, när, seguendo le relazioni pubbliche e i contenuti di un sito di enogastronomia di cui ero socia, volevo far conoscere con una rubrica che avevo deciso di chiamare ‘Passion Blogger’, gli ‘appassionati veri’, quelli che con impegno e coerenza trasmettono la loro passione attraverso i blog (diari in rete).

Anche dopo aver lasciato quel ruolo, per una non condivisione di prese di posizione, questo mio progetto non è andato perso. I mitt eget sätt, continuo dando visibilità a chi ritengo possa ‘far bene’ nel diffondere la conoscenza delle produzioni di qualità.

Samuele Vergari è nato da una famiglia dedita all’agricoltura. La passione per il vino ereditata dai nonni produttori di Sangiovese, gli ha permesso col tempo di apprezzarlo fino a diventare un punto di riferimento per gli amici, per i consigli sulla scelta dei vini. La svolta nel 2010, när, spinto dalla crescente passione decide di aprire un blog. Molto il lavoro per darne forma, tanti i passaggi e cambi di rotta, fino alla nascita di ‘FoodWineBeer’.  

Un blog che punta più ai prodotti, che ai produttori. Il motivo presto svelato: Samuele è un vero e proprio pantofolone, eller bättre, un papà di due bimbi piccoli che lo portano a rendersi indispensabile in famiglia. E’ così che scrive i suoi articoli, spesso in pigiama sul divano, tra le interruzioni dei suoi figli e i loro micro drammi. Nonostante gli impegni familiari, il piacere di scrivere di ciò che degusta a casa e nei ristoranti delle zone limitrofe, lo ha spinto a continuare. Därefter, så snart som möjligt, nei giorni di riposo, i viaggi per l’Italia gli permettono di ampliare la sua conoscenza.

“Cynthia, le soddisfazioni sono tante, in particolar modo quella di poter conoscere, anche se in molti casi solo in maniera virtuale, una marea di belle persone legate al mondo del vino e della birra. Några, anche in questo mondo ci sono personaggi negativi, persone che promettono e poi non mantengono, approfittatori e millantatori di ogni genere…  Io sono solo un semplice appassionato che alle spalle ha poca teoria e molta pratica. Un uomo e un padre che racconta le proprie esperienze in pigiama sul divano di casa… Samuele Vergari”

Concludo con un mio pensiero. Noi blogger, tanto criticati ma nel contempo tanto ricercati, sono convinta che qualcosa di buono lo facciamo. A modo nostro tentiamo di trasmettere quella passione che ha aiutato molti di noi a superare momenti difficili della nostra vita.

Ora vi chiedo: “Sono forse meglio quelli che sfruttano questa passione…?”

“Le civiltà maggiori furono dettate da popoli che ebbero le cure più grandi nell’arte e nella scienza dell’alimento… “ da “La Cucina Italiana” N. 1 – ANNO I – 15 December 1929

Come dice il mio caro amico Giorgio Ferrari: "Italienarna är summan av erfarenheter i historia. Se si perdono si ritorna ad essere il volgo confuso che voce non ha. Köket blir dålig att rikedom, vin av bönderna som blir DOC."

Una citazione che condivido pienamente, essendo un’appassionata di storia convinta che, per andare avanti un passo indietro va fatto. Parlo di recupero di tradizioni, di cucina povera ma ricca di storia, parlo di semplicità…

E’ un momento difficile per molti, gli ingranaggi della nostra economia stanno subendo un rallentamento generale. Dobbiamo unire, ma soprattutto dobbiamo unirci. Abbiamo bisogno di persone in cui credere, persone con vera passione per il territorio, per la sua storia e per la sua gente. Utopia, nej, solo vero amore per il mio paese.

Se ognuno di noi facesse un passo avanti, a modo suo, come può, sono certa finiremmo per incontrarci. Sono una romantica nel senso più lato del termine, e lancio il mio grido, il mio #TamTamxlaTerra, per chi crede come me, che il futuro lo abbiamo sotto i piedi…

Förlåt mitt utbrott, ma non posso far diversamente. Ogni volta che ne ho l’occasione, a modo mio, allegramente, con i miei cappelli vistosi, con i miei sorrisi, con il mio fiume di parole, professo la mia fede per la terra.

Mi si è presentata l’occasione a Social Gusto, la manifestazione coordinata dalla gentile Silvia Giovannini, svoltasi nei magnifici Giardini Estensi di Varese.

Protagonista la Cucina Italiana di qualità avvicinata alla gente, men inte enbart. La parte riservata all’offerta culturale ha permesso a giornalisti e blogger, di esporre le loro esperienze e il loro pensiero, nell’evoluzione della comunicazione in tema di enogastronomia.

Ho avuto il piacere di essere al tavolo con:

• Anna Prandoni, Direttore de La Cucina Italiana, la più importante rivista di cucina in Italia nata nel 1929

• Laura Pantaleo Lucchetti, foodblogger che come me collabora con il Cavolo Verde, settimanale on line di food&vin

• Rosy Slaget, giornalista esperta di social media e “food blogger mancata”

• Samanta Abalush Cornaviera, massaia 2.0

• Eugenio Peralta, foodblogger ideatore del blog L’uomo è una Locusta

• Jenny Maggioni, blogger

Persone semplici che ho avuto modo di apprezzare, spinte dalla passione per il cibo e per il recupero delle tradizioni, ma con un occhio attento alla rete e alle sue grandi potenzialità per la promozione del territorio e delle sue produzioni.

Nel mio intervento ho raccontato come, ormai quasi tre anni fa, ho iniziato questa mia avventura che ora mi sta letteralmente travolgendo, ma che mi piace tanto. Non faccio un mistero sul cambiamento che la mia vita ha avuto improvvisamente. Dopo uno smarrimento iniziale mi sono rialzata reinvestendo nelle passioni di sempre, la terra, l’agricoltura, vin, e la storia delle persone.  Da ragazzina sono cresciuta tra le vigne nelle campagne trevigiane… la terra lascia il segno, i tid, e nelle anime.

Creai un gruppo su Facebook, Le Vigne-stöd. Condividevo link legati alle tradizioni, ai dialetti, al cibo, e al vino. Qualcuno notò questa donna rumorosa. Un giorno mi venne suggerito di leggere un’intervista fatta ad una vignaiola di Aosta. Mi emozionai così tanto che mi recai sul posto per conoscerla. Quando ho saputo che non aveva i mezzi per l’etichetta a retro della sua bottiglia di vino, ho voluto raccontare la storia di quella vigna.

Dopo averla stampata gliela portai, perché volevo che la donasse insieme alla vendita del suo vino. Qualcuno l’ha letta, e mi ha chiesto di scrivere. La mia storia ora continua qui sul blog e su Cavolo Verde, anche se ho un sogno, quello di vivere in campagna e lavorare nell’agricoltura. Tra me e me dico spesso: “Cynthia, piedi per terra, e ricordati perché hai iniziato.” Sto imparando e continuerò a farlo, perché in fondo non si finisce mai…

Tra le mie tanti passioni c’è anche quella della comunicazione digitale. Twitto, fotograf, lancio sui social… una vera peste! 😉 Metto in rete tutto quello in cui credo e che mi piace, per condividere i miei momenti di felicità, convinta dell’importanza della comunicazione enogastronomica e del territorio attraverso il web.

Di una cosa però sono fermamente convinta,  i social che abbiamo l’opportunità di utilizzare devono unire, e non sostituire la conoscenza diretta, esperienza indispensabile per conoscere le realtà, e i loro prodotti. Non fermatevi alle vetrine…

Jag brukar säga att nu är det enda som är kvar är det konkreta mark. Vi är en av de vackraste länderna i världen! Vi har en stor historia, stor konstnärlig, stor kulinarisk excellens, stora traditioner! I korthet, vi alla papper i ordning, men jag frågar: “Vi kan bättre giocarcele?”

Efter mitt senaste besök i Bit, International Tourism Exchange, efter att ha hört bra högtalare uppvisar lösningar och marknadsföringsstrategier är absolut nödvändiga för att främja territoriet, Jag frågade mig själv några tankar som jag vill stanna här.

Som är min vana jag vill börja om från början, födelsen av turismen.

I informationssyfte, var den första resebyrån öppnades i London i 1841 da Thomas Cook, tack vare impulserna till järnvägs-och sjötransporter artonhundratalet, som gjorde det möjligt på kort sikt rörelser. Reser var inte längre en lyx för eliten. I detta avseende jag citerar AArtikel 7 Global uppförandekod för turism som stadfäster denna rätt:

"La possibilità di accedere direttamente e personalmente alla scoperta ed al godimento delle ricchezze del pianeta rappresenta un diritto di cui tutti gli abitanti del mondo devono poter usufruire in modo paritario; den allt mer omfattande deltagande i nationella och internationella turismen kommer att betraktas som en av de bästa möjliga uttryck för den stadiga ökningen av fritiden och får inte försämras på något sätt. "

Exakt så, Turism är en rättighet, men för många är det inte längre! “Reser i Italien det kostar för mycket! Exteriören är mycket mer konkurrenskraftiga.” Detta är det enkla svaret människors. Och "kritiskt tänkande. Inte bara marknadsföringsstrategier, men konkreta investeringar och bestämma dess väckelse. Nedan kommer jag att analysera några punkter som jag anser vara viktig i detta sammanhang.

• Konkurrenskraft

Förra året åkte jag ensam till september för Sardinien övertygad att hitta konkurrenskraftiga priser med tanke perioden, men jag var tvungen att tänka om. "Leaving ensam inte är en fördel"Så fick jag höra. Ma äter? Vi är ett land av singlar och vi är ännu inte organiserade på ett sådant sätt! Hur som helst, enda o icke enda, priserna på paketen inte är konkurrenskraftiga i Italien och utomlands. Låt oss tänka ...

• Tillgänglighet

Åttio miljoner funktionshindrade människor i Europa, 650 miljoner i hela världen. Jag upprepar att turismen är en rättighet för alla. Och "grundläggande följa de tillgängliga turisttjänster som gör en realitet. Detta år Internationella dagen för personer med funktionsnedsättning, Europeiska kommissionen har erkänt pris i Berlin “Tillgång stad Award”. Tyvärr ingen italienska staden var anmärkningsvärt i detta avseende. Några vänner på returen av en resa till Kalifornien har berättat för mig att att, bussar, har ingångsnivån för trottoaren för tillåta människor att flytta en rullstol med enkel åtkomst. Detta system har antagits i vissa italienska provinser, men är ännu inte tillräckligt förlängd. Reflektera…

• Tjänsten

Vänner, när det gäller tjänster är alla något att säga. Jag ska berätta min erfarenhet förra året i Quartu Sant'Elena, in provincia di Cagliari. Ett hav ringade, levande tarmkanalen efter tarmkanalen; synd att inte ha bilen med mig räknade med kollektivtrafik som jag fann vara helt otillräcklig. Jag var rasande minst sagt; Jag minns fortfarande mitt utbrott på twitter: “Framför mig en underbar utsikt över havet, bakom mig tjänster som kommer att lämna dig mållös, snarare, det skulle!” Jag satt ut men ändå ytterligare ett problem! Det fanns inga trottoarer så det kommer cykelvägar att göra riskabelt fortsättning promenad. Uppenbarligen finns det fallet och ärendet, men det är ingen tvekan om att den transportnätet bör förbättras och förstärkas, eventuellt med hjälp av innovativa och hållbara. Jag fick ett annat erfarenhet från Kalifornien där, vid sidan av de många cykel-uthyrning butiker, Bussar avgår kontinuerligt förberedd, bland annat transport av tvåhjuliga fordon, så att lättillgänglig besök av långa sträckor av territoriet. Låt oss tänka ...

• Välkommen

Såsom är brukligt att säga "gästfrihet är ett tecken på civilisation"Och inte bara… och här stannar jag.

• Medlemskap

Som jag skrev för några dagar sedan : “Jag är en resenär, ett "italienskt stolt över sitt land besök, sök, och liknande, men framför allt älskar att prata med folk, min bästa guide!" Kom ihåg 17 Mars 2011, Jag reser. Det firade 150"Årsdagen av Italiens enande. På vägen stannade jag på en väns restaurang för att äta och jag insåg att det inte fanns några tecken vid ingången av firande. Jag gick in och efter de vanliga hälsningar jag sa: "Men om du lägger ut flaggan i min bil…?” Lei ovviamente accettò. Medlemskapet är en viktig signal för turism. Reflektera…

• Nätverk

Internet är ett globalt nätverk; vi har ett verktyg med vilket i ett ögonblick miljontals datorer ansluter till varandra. Främja området på nätet är en stor möjlighet som vi alla måste göra det bästa av. Var och en av oss kan göra det på sitt eget sätt, även med ett foto av piller med informativa. Le recensioni delle persone sono una grande opportunità per promuovere il territorio italiano e le sue tipicità. Investera i nätverket är kritisk!

Jag vill avsluta dessa reflektioner med’Art. 1 av den globala etikkoden för turism:

"Turism som ett verktyg för förståelse och ömsesidig respekt mellan folk och samhällen "
Förståelsen och främjande av etiska värderingar som är gemensamma för mänskligheten, i en anda av tolerans och respekt för mångfalden av religiösa övertygelser, Filosofiska och moraliska, utgör grunden och konsekvensen av ansvarsfull turism; aktörer i turistnäringen och turisterna själva kommer att respektera traditioner och sociala och kulturella sedvänjor alla folks, inklusive de av minoriteter och ursprungsbefolkningar, och de inser värdet.

När ska vi lära oss att göra turismen… men turismen på allvar!

Det var intensiva dagar tillbringas i de Olio Officina matfestivalen. Dagar av kunskap,  kultur, av konst, musik, danser, möten och… från de många leenden!

Men jag vill säga dig bättre ...

Med invigningen av festivalen i torsdags 24 Januari, som de säger att du är öppna danser. "Paese d'ära 2013″ l’India, både som konsument av olja, både som ett land bonde av olivodlingar för produktion av olja. Denna uppmärksamhet på olivolja kommer från det faktum att Indien är det första landet i världen med att förekomsten av hjärt-kärlsjukdom. Är välkända faktorer som påverkar i denna mening dessa patologier: arteriell hypertension, hyperkolesterolemi, röka, diabetes, fetma och fysisk inaktivitet. Två matskedar olivolja är en effektiv kvalitets sjukhus för att motverka dessa sjukdomar.

Denna upplaga av olja workshop ägnades åt kvinnor, tittar på den kvinnliga sidan av oljan. Om ingrep Rosalia Knights, Professor i semiotik och teori studier teckenspråks vid universitetet i Messina, betonar hur biologin vittnar om större luktkänslighet kvinnliga. Vi måste lära om att sniffa. Vårt sinne är nu fläckas av de bilder som vi ofta felaktigt konditionera. Gå över, sniffa och bara inte döma på den yttre…

"Distraherad av en mentalitet visuell-akustiska, Vi har förpassats lukten av sinnena "mindre". Rosalia Knights "

Många kvinnor olja, men inte bara det ... Jag hade nöjet att se den kära Laura Turri Jag träffade nyligen besökte sin oljekvarn i Bardolino, Gabriella Stansfield ordförande Kvinnor Olja, Mary Adelaide av Bertacco 'Den. Agr. Hills i Marostica, Dawn of Guarini Masseria Patches kabysser (BR), den vackra Paola Fioravanti president "Mediterranean Union Oil Tasters och Maria Elena president Curtius 'National Association of kockar hemma.

 Ett möte i synnerhet jag var väldigt upphetsad ... En vän och en kvinna som jag respekterar för djupet av tankar, och jag har haft äran att läsa intimiteten i våra privata gärningar. Lei è Aless Paolinis Hushållningssällskapet Doria (CS), Kvinna olja.

Jag har inte en kvarn företag ... jag göra enorma uppoffringar för att prata med min kvarn så följer min disciplinära, Mina gånger, min tro ... Jag kilometer i olja kampanj och jag kommer att slipa mycket långt från mitt företag med betydande ekonomiska och mänskliga kostnaderna, i namn av kvalitet som jag ville ... Jag min värld vill jag i en tallrik ...Aless Paolini

Reunite Jeanne Perego, den insalatologa för excellens, Det var ett verkligt nöje. Jag älskar sallader, de som är rika, med många ingredienser och kryddor, mer än kontur, verkliga huvudrätter rika på vitaminer! Hans nya bok berättar väl 365, en dag under hela året och för alla smaker!

Han hade nått sekelskiftet Antonella och Viviana Varese. Due sorelle, vederbörlig kock, och två kära vänner ...! Temat för deras ingripande utvecklades på rätt val av olja för matlagning fisk från sjön och havet. Två systrar reparativ: “Antonella med hans hus i Manerba del Garda "Dahlias och bönor" gestito tillsammans med kollega kock och Fabio Mazzolini, och Viviana med henne "Alices restaurang"A Milano”.

Färdiga ingripande av Antonella och Viviana, en känsla av magen hål fick oss att inse att det var dags för lunch. Bara tillräckligt med tid att ringa en taxi och vi var i en sprint från "Alice" restaurang Viviana Varese. I intimiteten i ett litet rum under jord hade lunch mellan förtroende och ler som en lång tid kunde vi inte göra för de ömsesidiga åtaganden. När det är klart, redo att återvända till festivalen, Viviana stoppade mig och sa till mig: "Titta på" tillbaka hit!"Jag brast ut i skratt när jag läste några humoristiska fraser på baksidan av köksdörren. Un klick e… via!

Högtalare i frågor som rör olje Guider, l 'oleologo Nicola Perrucci och Maestrod'olio Fausto Borella. Jag gjorde nyligen en intervju med Fausto enkla svar på enkla frågor, Jag gillar det. Vi har ett:

• Jag citerar ett uttalande hörde i ditt anförande som jag instämmer helt: "Bonden oljeleveranskedjan kostar honom minst 10 € per liter. En olivolja som kostar € 3 är inte en extra jungfruolja, men bara en lögn för konsumenten". Vid denna punkt jag frågar: Men en olja med denna kostnad, som erhållits?

Genom segelfartyg olja till de bästa italienska hamnar. Eller genom en okontrollerad olja inte är certifierad South invaderar de italienska regionerna till Alperna.

Råden från konsumenten Fausto omformas till ett medvetet val av en olivoljekvalitet, försöker välja en av de 44 Italienska DOP som har en kostnad på ca € 6-8 för 50 cl.

Ett annat möte var nöjd med det sympatiska Elia Fiorillo, Ordförande Cekv, Konsortiet för att garantera kvaliteten på extra jungfruolja. Elias förklarade för mig att denna icke-vinstdrivande organisation, är öppen för alla aktörer inom oliv, producenter, förpackare och distributörer för att främja och återuppliva kedjan italienska olivoljekvalitet.

Det var tiden för de sista farväl ... Jag hade nöjet att träffas personligen Maximal Occhinegro Marketing expert, som några dagar innan sprattlade på webben och oljekvalitet. Jag åter omfamnade Fausto dele, ingrep på den söta synergi mellan oljor, ha, api e ulivi. Med Gianpiero Rorato, journalist och författare i Motta di Livenza (TV), Jag erinrade om mitt hemland jag bär i mitt hjärta. Sist men inte minst, Jag sa adjö till min stora vän Ancona Richard Pilesi, Marknadsföring mat & vin.

Det var min tur ... Det var upp till mig, och att Laura Pantaleo Lucchetti ingripa. Temat: "Maten kommer att frigöra ditt sinne". Klar, via!

Jag minns att, när Louis några månader sedan bad han mig att ingripa på olivolja ses av konsumenten i näringsväven och kommunikationen sa jag till mig själv: "Beautiful utmaning!"Utmaning att jag tog en stor insats med textläsning, sondering mot människor, och besöka OLEIFICIO ...

Och "välkänt hur lite det finns i den italienska kulturen i världen olja, snarare, i världen olja, eftersom vi faktiskt över 530 odla, men vi fortfarande kallar oljan i singularis.  Folk vet olivolja, inte i enlighet med ursprungsområde och sorten, men enligt tillverkarens namn. Varför inte sätta i vanlig syn lite mer information om ursprunget?!

Sanningen är att, Vem kan om fullmakt från släktingar eller vänner direkt på de produktionsplatser, medan det för dem som upphandlar på stora återförsäljare valet faller på eller erbjuds för olivolja för matlagning, eller de mest välkända varumärkena för användning i rå. Vissa gör inga misstag de sa att de köper oljan med det högsta priset. Det kommer aldrig att bli ett medvetet val ... ?!

Som sagt, jag lovade mig själv att dra nytta av mitt inlägg att göra mycket specifika önskemål som hjälper människor till ett mer medvetet val av olivolja:

• För kommunikatörer Jag frågar mer enkelhet i orden. Insisterar ofta på detta begrepp, eftersom det viktiga är att göra bra kultur av jorden med enkla ord, att nå människor. Människor fortfarande kallar olivolja kvalitet, "Den goda oljan". Termen "extra jungfruolja" nu så används, för de flesta människor är fortfarande okänd (evo: ochXtra iergine d’denjärn).
  
• Till Olivicoltori Jag ber er att ordna fler evenemang degustativi berätta sin egen olja. Som sagt Veronelli: "Oljan som vin. Olivträdet som vinstockar."Förutom att" Open Cellars "varför inte du ..." Oil Mills öppna ".
• På Wine be dig att skapa en vinkel för en “oleoteca” vilket gör att oljeprovning.
• För Restaurateurs Jag ber er att tala om för de olivoljor som förs till tabellen på samma sätt som för vin, bara be tillverkarens datablad, eller till och med bättre, utbilda arbetstagarna i styrelserummet med olja prova-kurser.
• Men jag frågar något som också konsumenter. För att vara mer nyfiken på att prova oljor, vi har så många sorter. När du är osäker, som sagt att föredra Dop. Men när du är på semester att utnyttja för att besöka en gård att verkligheten kommer att göra dig mycket mer medveten om den produkt de konsumerar.

Slutligen, jag kan inte betona vikten av främjande av territoriet och dess produkter via nätet. Detta är dock inte undanröja det faktum att den direkta kunskapen om tillverkaren och dess produkter är oersättligt verktyg… minst, för dem jag lever ...