Un esempio di imprenditoria di successo e di rivalutazione del territorio.

Come ho scritto più volte, la mia passione per la storia e l’atmosfera unica che vivo visitando i castelli e le dimore storiche, mi portano, nei miei itinerari di viaggio, a non perdere occasione per visitarli. Difficile a spiegarsi, ma ogni volta che entro in questi ambienti, è quasi come vivere un déjà vu… in silenzio viaggio con la mente in tempi lontani, rivivendo così un’epoca che fu. Purtroppo mi imbatto spesso in edifici di rilevante carattere artistico in grave stato di degrado. Testimonianze del passato imbruttite dallo scorrere del tempo, trascurate per negligenza o per mancanza di risorse economiche.

Ci sono però eccezioni che fanno ben sperare e che vanno segnalate, affinché altri, con capacità finanziarie e imprenditoriali, ne possano prendere spunto ridando all’uomo secoli di civiltà che appartengono all’uomo. Massimo Colomban, imprenditore nativo della zona, con determinazione ha investito le sue risorse, derivanti dall’attività di sperimentazione mondiale nel campo dell’architettura, nel turismo culturale. Il risultato di questo intervento è il restauro di CastellBrando a Cison di Valmarino, in provincia di Treviso.

L’Architetto Guglielmo Monti, ai tempi del restauro Soprintendente ai Beni Architettonici ed Ambientali del Veneto Orientale, giustamente scrisse: “Il CastelBrando può essere considerato un cavallo di Troia per veicolare in una società sinora scarsamente interessata a ciò che va oltre l’immediata profitto, una maggiore lungimiranza capace di scorgere nell’eredità dei secoli la vera ricchezza della nostra popolazione. L’orgoglio per le radici storiche può diventare la molla per cambiare le nostre abitudini.”

ETT complesso storico fra i più grandi e antichi d’Europa en 400 meter över havet, in cui si respirano 2000 anni di storia relativi al periodo romano, longobardo, all’altomedioevo, all’età della Serenissima e al settecento. Il suo uso nei secoli è passato dal difensivo al residenziale, fino a diventare con l’abbellimento artistico delle sue sale, una dimora patrizia. Il recupero eseguito nel rispetto degli stili architettonici che nel tempo lo hanno contraddistinto è iniziato nell’Ottobre del 1998, e si è concluso nel Luglio del 2002.

Una dimora circondata da boschi secolari nella quiete della natura, con una superficie complessiva di circa 20.000 metri quadrati distribuiti su nove livelli: tre teatri, quattro saloni settecenteschi, un hotel storico, un ristorante, una Spa & Wellness, un centro congressi e un’area espositiva interna ed esterna. Un castello accessibile a tutti attraverso visite guidate che permettono di riviverne la storia.

Io l’ho fatto solo pochi giorni fa unendo alla sua visita una tappa nel paese che lo accoglie, Cison di Valmarino, uno dei borghi più belli d’Italia. Nell’occasione ho avuto modo di apprezzare la 35′ edizione di “Artigianato Vivo“, la manifestazione che dal 7 till 16 Augusti 2015 ha aperto al pubblico le sue corti all’arte creativa e alle tradizioni tramandate grazie ai saperi e ai mestieri.

CastelBrando
Via Brandolini Brando, 29
Cison di Valmarino (TV)
www.castelbrando.it
www.artigianatovivo.it

Tenute Tomasella – Mansuè (TV)

È un inizio di Giugno molto caldo questo del 2015, lo è stato talmente da farmi scappare qualche giorno al mare in cerca di un po’ di refrigerio. Som vanligt, quando posso, torno nelle terre in cui ho passato l’infanzia, en Treviso. La spiaggia più vicina che prediligo è quella di Eraclea Mare, in provincia di Venezia. Vado la mattina presto, quando ancora i più dormono, quando il mare lo si vive in tranquillità… facendo lunghe passeggiate sulla spiaggia e nella pineta.

Oltre a rinfrescarmi recupero così energia e benessere, ma poi il caldo torna… e allora che si fa? Var ', direi che l’ambiente ideale in cui spostarsi per continuare a godere di un po’ di fresco è una cantina. Se poi visitandola si assaggiano buoni vini, il benessere si completa. La scelta questa volta è caduta sulle Tenute Tomasella di Mansuè, in provincia di Treviso. Un’azienda agricola fondata nel 1965, situata tra il Friuli e il Veneto. Una cantina di confine come la chiama Paolo Tomasella, titolare e mia gentile guida.

Trenta gli ettari vitati, ventitré in Veneto e sette in Friuli, divisi dalla DOC delle Grave del Friuli e dalla DOC del Piave. Ho scelto di visitarle dopo avere assaggiato il loro Merlot in una nota enoteca di Motta di Livenza, dopo essere entrata in altre, con vini che differenza ne facevano ben poca, oltretutto serviti a temperature sbagliate, e senza alcuna presentazione. Una mancanza che in una terra di vino come questa, ack, ogni volta mi lascia perplessa. Som jag brukar säga, c’è chi si accontenta di bere vino, e chi a differenza il vino lo degusta, traendo da esso piacere, esperienza e conoscenza.

Paolo Tomasella, come molti, vive due vite: una nel settore del mobile, e l’altra, per passione e per tradizione familiare, jordbruk. Accompagnato dall’enologo Angelo Solci, attraverso i viaggi nei territori e nelle produzioni, negli anni ha acquisito quella consapevolezza ed esperienza che ora lo porta a scelte e a percorsi meno facili, ma senza dubbio più stimolanti. I 2013 l’azienda è entrata a far parte del Progetto Tergeo dell 'Unione Italiana Vini. Finalizzato al sostegno delle pratiche sostenibili in viticoltura, aderisce alle linee di difesa previste dal disciplinare di produzione integrata delle regioni Veneto e Friuli.

Ma torniamo al caldo torrido di questi giorni… vogliamo parlare di vini d’estate? Con Paolo, nella scelta per la degustazione, si è optato proprio in questa direzione. Ora vi descriverò cosa ho avuto il piacere di assaggiare. Några, in questa terra sarebbe stato più facile parlarvi di Prosecco, sia pur di qualità, DOC o DOCG, ma io non lo farò, semplicemente perché amo parlare di produzioni senza dubbio meno conosciute.

In un caldo pomeriggio di ‘quasi estate’ mi è stato proposto uno spumante rosato demi-sec, Osè, Refosco e Verduzzo appassito in pianta. Un vino fresco dal color rosa corallo e dai profumi di melograno e lampone. In bocca un perlage fine, sapori delicati e persistenti. Paul, osando, l’ha definito un vino da bordo piscina; per quanto mi riguarda lo ritengo una valida alternativa alle solite proposte, gradevole e non impegnativa.

Ho continuato la degustazione con una produzione particolare: Chinomoro, Merlot chinato. Un vino da meditazione dai profumi e sapori speciali grazie all’aggiunta di essenze digestive: Aloe, Artemisia, Colombo, Coriandolo, Rabarbaro, Kina, Arancio, Sambuco e altre indicate da antiche ricette popolari tramandate da generazioni. Accompagnato da cioccolato fondente, Det gjorde det fint min svala eftermiddag 'nästan sommar’ in cantina.

Tenute Tomasella – www.tenute-tomasella.it

Ci sono cuochi che sentono la necessità di vivere in intimità la loro cucina. La loro missione è, oltre che cucinare, dare la giusta espressione del territorio ai piatti che elaborano.

A tal proposito mi vengono in mente le parole del mio caro amico romano Giorgio Ferrari: "Den italienska territoriet pulserar med historia vid varje steg. Varför vissa rätter de gör det på ett visst ställe och inte i en annan? eftersom kreativitet, fantasin och behoven hos människorna i denna plats har skapat detta kök".

Och 'så att Roberto Franzin, en kock Treviso flyttade till Rom för några år, Han beskrev sitt arbete. Jag lärde känna honom nyligen på en workshop organiserad av Grupp Restaurateur av Treviso jag deltog.

han Treviso, I ... ja Treviso, resultatet blev mycket prat och ler. Roberto har en dröm, återvända hem, Hans återkomst till Treviso. En dröm som vi delar… Men nu är det hans tid, och då kommer jag berätta för honom.

Han började arbeta på ett land restaurang där köket var dålig huvudpersonen.

"Cynthia, Jag minns den tiden med djup känsla, för i dag mer än någonsin är jag övertygad om att det jag har lärt sedan, Det är viktigare än vad jag trodde jag hade upptäckt efter ".

Hans far arbetade mark för tredje part, Ibland Roberto följde honom i vingården. Jorden lär ...

"Med honom lärde jag mig att känna doften av jorden, men inte enbart, Jag lärde mig att växter är älskad, inte dominerade ... ingenting ska tvingas ".

Hans mor mötte kort Sicilien och värmen och dofterna av en unik mark.

"Hon gav mig kärlek matlagning och respekt för de produkter som sakkunnigt odlade i sin trädgård. Jag har tagit bort så smaken av enkla saker… minnena jag tolka det ".

Dess chef resa började i 1985 på restaurang den nyckfulla, en Oderzo, in provincia di Treviso.

"Åren passerar, och efter ett decennium, jag ser så bra att följa min passion jag måste bli av byråkrati och redovisning. Därav valet att arbeta som kock anställd, uteslutande handlar meny och kök management… Jag nådde min mognad kunde jag äntligen ägna mig åt min passion: De erbjuder att ta ledning av restaurangen La Corte Zanon familj på Relais & Chateau Villa Abbazia Follina, adelsman av sextonhundratalet. "

Den 14 Augusti 2009 Enzo Vizzari, regissören Espresso, Treviso anordnar en konferens om mat genom att involvera två stora lärare i den europeiska scenen: Santi Santimaria, Spanska kock i restaurangen Can Fabes, e lo chef Jean-François Piège, kock Les Ambassadeurs Hotel de Crillon i Paris. Vid detta tillfälle konstaterade Roberto försöker räkna ut de två poler tillsammans med två stora kök som har äran att hjälpa.

"Pièges detalj, Santimaria ren territorium. Jag är nyfiken, Jag lärde mig att observera, Jag inte bara titta: är två olika saker. Jag tror att det är viktigt att forskningen, men jag tycker inte om extrema saker. Ibland kan jag ge mig själv lite flygning, men det var fortfarande sitter min mark. Jag försöker att omvärdera råvaran, eftersom jag anser att det är utgångspunkten för god mat ".

Det var med Saints Santimaria, att, Efter ett långt samtal, och en bit bröd doppat i en tomat och klädd med extra jungfruolja, Det öppnar vägen. Roberto plattorna börjar lätta.

"Jag bestämde mig att koncentrera sig på att hitta mina rötter, hitta ord för att få människor att känna vem jag var och var jag kom ifrån. Idag mitt kök är så…. territorium ".

Vägen Roberto fortsatte i Rom, Allt'Osteria Le Coq. Ödet ibland tar oss bort från vårt land, av minnen, dess parfymer. Återkallande av rötterna, dock är för stark ...

"När jag kommer Treviso känslor är det alltid samma. Jag tror att vi alla bor denna obligation erfarenhet, rötterna av lure, nästan en navelsträng ... Minnena av söndag lunch, dell'profumo kokt, Pepparrot min far och hålls sprätta i vinäger, fest bröd, lukten av brinnande trä i eldstaden ... I mitt kök och de rätter som vi brukar förbereda, dessa stunder är framkallat ".

idag Roberto, på restaurang Haan, förbereda en meny som heter smulor relaterade till hans väsen. En sekvens av kurser som berättar, tittar ut från köket till tabellerna, att engagera kunderna som om de satt i köket i sitt hus.

“Ingen brist på förorening, som Carbonara gås med Bigoli, Gäss som romarna förde i Mondragon, liten kulle av Treviso. Li uppfödda att mata det judiska folket i Giudecca, föds så att mina rätter. Vi får inte glömma historien ... om vi steg tillbaka, tillbaka till vad jag tror är framtiden. När det gäller stör i porchetta, påminna romarna som en gång också Tibern befolkades av denna förhistoriska fisk. Denna genre har aldrig utvecklats till lokala behov, men han föredrog att flytta bort. Idag i Sile och Piave finns fortfarande av proverna skyddas. Spelet och dem, Han bor i den bovar samlats i Piave håller en bit av fisk som befolkade väder nästan alla Adriatiska havet och dess floder, enligt glöden för att bilda en liten rök, åtföljs av en glass marinerad radicchiosallad av Bassano vatten och lök med inslag av rök. Karp var köket sed en tid som lukt, att bevara längre lagad mat… men här satt att bevara historien”.

Glöm inte var du kommer ifrån, annars kan du inte berätta vem du är, Dessa är de ord som berättade Santi Santimaria… Roberto Franzin

Under de senaste dagarna, en Treviso, ho partecipato ad un verkstad leds av fotograf Mario Fortress, en kurs som anordnas av det Grupp Restaurateur av Treviso, in i fototävlingen "The Face, il Gesto, il Gusto". Dess syfte, att att fördjupa sina kunskaper om meddelanden som ditt kroppsspråk, genom bilder, ger oss tid.

Har du någonsin sett den sista måltiden av Leonardo Da Vinci i Milano? Väl, det är mycket mer av en väggmålning, är en symbol för olästa meddelanden genom symboler, uttryck, och signaler, att författaren medvetet har begränsat vakande ögon och beredd. Om du kommer att följa, gör det med den uppmärksamhet den förtjänar, Jag försäkrar er att det ni får kommer att bli oförglömlig ...

Jag gjorde detta antagande eftersom, när man tittar på det här mitt foto rapport, du kommer att se vad de har fångat mitt öga, som flyktigt ögonblick jag stod stilla i en bild. Det viktiga är att "du ser verkligen", utan att stanna bara för att titta. Fler bilder som är påminnelser om hjärtat, överförs genom bilder för att återuppleva och minnas minnen. I dela mitt eget sätt, skicka meddelanden och känslor ... för de som kan se, och för dem som kan fånga dem ...

Mötet är kunskap och känslor ...

Det är så, Jag är alltmer övertygad. Mötet är känslor, upptäcks, lyssnar, berika livet är ... Runt ett bord, tillsammans med den grupp av människor som har deltagit i detta initiativ, startas, så vår kunskap.

mötet

Vinet är historia, territorium är, är passionen… Vin förenar människor.

Vi fick börja med en skål. Vi skålar för möten, vänskaper, segrar ... jag skåla "hälsa"!

Vinet är historia, territorium och passion. Vinet förenar människor.

Tolkningarna av bilderna ...

Mario har ansett det lämpligt att börja känna varandra med ett litet test. Var och en av oss valde, bland många fotografier utspridda på bordet, två som vi gillade och ingen. Personlig tolkning av en bild kan berätta mycket om en person ...

Läsningen av bilderna

Med dofter du reser i tiden ...

Lukten av mat gör oss resa genom tid och minnen, men inte bara tar oss tillbaka ... med mitt sinne på ett territorium. Idag träffade jag Vuance, eller bättre, dolce Viktoriya Litvinchuk.

Livsmedel dofter

Treviso… ungdom, l’agricoltura, e jorden.

Sono länkad till denna stad för mina rötter, för barndomsminnen, och mark.

Här är en ung jordbrukare som systemet till konsten att radicchio… Vilken vacker bild! Jag älskar jordbruk, gårdar, djur… inte för inte är en gård-bloggare! 😉 Questo è il mio sogno di vita… övertygad alltmer, att framtiden vi fötterna.

Ungdomar och jordbruk

Modet att förändra mitt liv ...

Här Andrea Fighera, en ung man som beslutat att göra en förändring i sina liv. Han lämnade sitt gamla jobb för att ägna sig åt tillverkning av ost i "Farm familj "Vaka Mora", a Sala d’Istrana.

Andrea ABATE Azienda Agricola Vaka Mora. Modet att förändring.

Farkosten…

Andrea fighera avsikt att bryta ostmassan medan jag, fase per fase, fast och dela bilder. Synd att du inte ens kan överföra doften…

Ostmassan bryts

Den ömhet av djuren ...

Den’ så… djur och deras ögon de skickar mig frid, ömhet, och välbefinnande…

ömhet

Chef i rampljuset ...

Kockar eller superstar? Mycket debatterat ämne nu… Ingen tvekan om detta är deras stund, men vi är säkra på att du inte överdriva? Mer och mer jag tittar på den här bilden ... Jag tror att kreativiteten vid liv i intimitet.

Chef Mirco Migotto

Cucinare è un’arte…

Den’ en livsstil som kräver ansträngning, kunskap och kreativitet…  en konst som kräver passionen.

Cucinare è un’arte

Hantverkarna smak...

Hantverkarna gör Italien stor smak i världen. Kontinuiteten av erfarenheter, från generation till generation, innebär att traditionerna avkunnats i historien inte går förlorade. Den Pastry historiska Ardizzoni Det är en värdig exempel.

båten. Ardizzoni bakverk

Om, detta är min sista tanke för dig Mario. Jag var tvungen att skriva två rader för varje foto, lo så, mi scuserai, är inte alltid framgångsrik… Jag tror att du förstår, har en romantisk rebell som agerar på instinkt och tro… det är för sent att ändra mig.

Med pojkar @trevisocomicbookfestival

med @Cucinaallamoda

michela Pierallini

Han samlar dem, och jag plocka honom, eller bättre, hans berättelser! 🙂

Oggi si parla di Silene e Luppolo. Pronti via!

För några dagar sedan såg jag fotografier av skörden Fausto görs för att vända fält i hennes vackra Österrike. Att vara både brinner för örter varje tillfälle vi kan för att prata och att äta dem ...! 😉 Con la bella stagione poi, promenad genom skogen är bra och nyttigt. Dessutom gör klokt i att fysiskt, promenader är bra för hjärtat, sinnet, e… al portafoglio!

Cynthia: Fausto, hallå! Jag såg att du gick till passeggiar för fält Lobau, ma dove si trova?

Fausto: Ah ah ah, hej Cinzia! Området Lobau är en naturpark kopplat till Donau, vackert område med orörd natur.

Cynthia: Så vackert! Och säg mig, vad du har samlat?

Fausto: ETTow Jag säger dig. Idag har jag plockat upp en liten’ Campion och lite’ Hop. I Italien Silene är också känd av digrmine av stridoli, Sgrigiui eller i vår dialekt Mantua. (För dem som inte känner mig, och vi båda Fausto land Mantua). Il Luppolo invece è conosciuto da molti con il termine di bruscandolo.

Cynthia: Jag är vattna bara titta på dem! Ma comoch prepari?

Fausto: Förutom att äta dem som sådana som det gör med spenat, både silene att humle är bra ingredienser för risotto och frittatas.

Cynthia: Fausto, kan du ge mig några råd om vart den ska gå att plocka upp dem…

Fausto: Cynthia, Jag skulle säga att du kan gå till någon annan plats i landet ren och hälsosam. Den Silene få det ännu i fjällen. Il Luppolo invece è presente in tutte le ripe di fosso del nord Italia. Men var försiktig, när silene går till blomma bladen av benet blir läderartade och inte längre är bra.

Cynthia: Intressant! Sai, Nu när jag tänker på det, Jag kommer ihåg att för inte länge sedan min moster Nadia har samlat precis bruscandoli min Lorenzaga i Motta di Livenza i Treviso. Att veta hur mycket jag tycker om örter på marken, den natten har ansett det lämpligt att laga en läcker omelett göra!

Lägg slutligen, men inte minst, att både Silene att humle är örter från lugnande och avslappnande egenskaper. Ett te gjort av dessa örter främjar sömn, e ro. 😉

Kära Walter ... och märk väl, den Gualtiero inte känt för de flesta.

Följande berättelse om en nittio år gammal man med tusen passioner ... en man med goda tider gått, en man som en natt i Treviso mig upprörda känslor.

Walter Basso fars kära vän Aless, föddes i Treviso 2 Juli 1921. Sonen av en tandtekniker har fortsatt sin fars verksamhet, men inte bara ...

Durante la seconda guerra mondiale arruolatosi nella G.a.F., den Gränsbevakningsväsendet, har haft befattningen som telegrafoperatör vid Belluno och senare bakteriologen på militärsjukhuset i Padua och Milano.  Ricordi di guerra indelebili che gli hanno temprato l’anima. Om hur han levde dem, de aldrig kommer att glömma ...

Jag kände en man noggrann, nästan manisk när du skriver ner varje vicissitude av sitt liv. Ett liv som domineras av passion och önskan att göra. En samlare Stämpel, av fickur, vin, en filmfantast nog att skjuta sig själv i 60-talet, när tiden var rådgivare till Cine Club of Treviso, kortfilmer.  

Efter, Giancarlo följa med barnet till den praxis som Judo, lo ha portato a diventare il Presidente che ha permesso ad una piccola realtà sportiva icke-militära, att vinna 2′ Placera i "Great Society Award" i 1972. Bär dina ord: "En otrolig resultat ville och erövrade mot alla. Det fanns tider också tråkigt som döden av några unga idrottare, eller den tidpunkt då jag föredrog att lämna till andra guiden, perché gli anni aumentavano…”                        

Durante il pomeriggio in cui l’ho conosciuto l’ho seguito attentamente ascoltandolo nei racconti della sua vita. Mi conduceva orgoglioso mostrandomi le sue tante collezioni. La più sbalorditiva è stata quella del modellismo ferroviario, non potete immaginare! Sono rimasta senza parole… e questo già la dice lunga! 😉 Trenini e vagoni di tutti i modelli e di tutte le epoche, riprodotti minuziosamente! Un’intera stanza dedicata con plastico annesso, e una rete ferroviaria in scala nel giardino. Fantastico!

Gualtiero Basso

Men det slutar inte här, för en gång vid bordet flyttade samtalen till de nöjen som var relaterade till smak, tills en svamp dyker upp, eller snarare ... tre porcini! Gualtieros passion för svamp föddes på 70-talet efter att ha träffat författaren och mykologen Fernado Raris.

Gualtiero förklarade för mig att termen porcino hänvisar till fler arter och mer exakt till boletus edulis, al svamp luftig, al boletus reticulatus e al boletus pinicola. Hans favoritvaror för kvalitet och smak, är det för aereus och pinicle. Som sagt, gör dig redo med sin porcinisoppa!

Porcini di Gualtiero soppa

Per 4 människor

• 300 Artikel. av färska porcini-varianter boletus aereus eller pinicola
• ½ lök
• 1 matsked mjöl
• 80 Artikel. di burro
• persilja, salt och peppar efter smak.

Skär porcini-svampen i tunna skivor av 2/3 mm. Lägg dem sedan i en kastrull där löken stekte i smält smör.

Kok svamparna långsamt i en halvtimme och lägg till behovet av den goda buljongen.

Under tiden, gå till bageriet på brödskivorna på vilka, gång gyllene, sprida ett tunt lager smör.

Sedan placera dem i skålar, och strö över svampen.

I slutet av kvällen Gualtiero jag ville ge henne en kort film skott i 1960. Jag är också brinner för film. När jag sa till honom att filmen jag älskar mest är “Nuovo Cinema Paradiso”, han omgående berättade: "Min är Dansar med vargar!"

"Allt kommer från människa, allt kommer tillbaka till mannen…  baserat på filmen Balla con i Lupi "