Tidens gång är obeveklig, Tic Tac Tic Tac Tic Tac ... det är helt upp till oss att bestämma intensiteten av hur vi vill leva den.
För mig själv har jag tillbringat de senaste tre åren, som om jag hade bott 10:00, och den tidigare tio, som om jag hade bott tre. Kanske för att jag känner ett behov att återvinna allt som jag inte har levt, o forse, mer helt enkelt, för nu försöker jag leva allt jag kan.
Så kontinuerlig, på en väg som jag gjorde ännu inte klart… träffa människor, ibland rätt och ibland fel, Jag följer råden, men mest jag följer mina instinkter. Så det var, när, följande råd, Jag träffade Aldo femte Lazzari.
En människa är inte lätt, Jag förstår från vår första telefonsamtal. En översvämning som överväldigade mig med berättelser om hans många livserfarenheter, ett fullvärdigt liv med hårda uttalanden och täta byten av riktning.
För några månader sedan, efter en lång tids sjukdom, han lämnade sin fru för alltid, Maria Rosa Stems Lazzari, följeslagare för livet.
Jag gick för att se, och, i avskildhet i sitt hem, bland de många minnen, tra le sue foto sparse ovunque e i suoi mille libri, ho passato un intero pomeriggio ad ascoltarlo, tills, arrivata sera, insieme abbiamo preparato la cena.
Un incontro molto particolare, su cui ho dovuto riflettere, affinché prendesse un senso scriverne.
Aldo Quinto Lazzari è nato in Sabina. Durante la guerra viene mandato dalla famiglia a studiare sul Lago Maggiore. Deluso, dopo aver frequento una scuola di recitazione, si orienta verso l’aviazione, ma anche qui il suo carattere si scontra a breve con la burocrazia militare, e decide di dimettersi.
Verso la fine degli anni ’50 si avvicina al mondo agricolo ed alimentare. Affascinato dalla storia, e dall’evoluzione del cibo e dell’uomo, dedicherà gran parte della sua vita agli studi, fino a giungere alla pubblicazione della sua opera di maggior rilievo: "La Storia dell’Uomo attraverso il cibo".
Una vita vissuta viaggiando, esplorando e studiando l’alimentazione delle varie popolazioni. Una vita intensa e piena di storie che non mi dilungherò oltre a raccontare, perché troppe le cose fatte da Aldo durante la sua vita.
Di quella sera mi rimarrà nella memoria un uomo che mi ha “ubriacato di vita”, che ha vissuto intensamente, e che ora vive tra i suoi libri e i suoi ricordi.
Quando gli ho chiesto perché non andasse a vivere in campagna, lui quasi non mi ha ascoltato, il suo mondo è li, in quella casa.
Se penso a cosa mi è rimasto di questo incontro, è che più capisco i meccanismi con cui l’uomo fa girare il mondo, e più la natura e i suoi ritmi mi attraggono.
